Jag börjar med "Om du lämnade mig nu" från konserten med Lars Winnerbäck i Globen nu i fredags. Kanske hans största succé med över ett år på Svensktoppen. (Oj, nu refererar jag till en topp-lista... Det trodde jag väl aldrig skulle hända...)
Det har ju skrivits otaliga sånger om kärlek och ännu fler om bristen därpå. Men jag kan inte komma på en enda till som tar upp det som Winnerbäck berör här: Just den där känslan när man precis blivit sams igen efter ett bråk. Finns det något så befriande och så ljuvligt? Det är typiskt att Winnerbäck närmar sig denna lilla detalj så träffsäkert i en enda strof.
Den avskalade version som Lars Winnerbäck och Therese Johansson framförde ensamma till en akustisk gitarr värmde ända ut i lilltånageln. Som om varje fras betydde något alldeles speciellt för dem. Det är också fint att Winnerbäck inte kunde hålla sig för skratt när en tjej i publiken ropade ut att hon kunde värma honom.
Det är sällan ett litet klipp från en konsert förmedlar så starkt det vi klart och tydligt upplevde i verkligheten.
En bra början på min lilla musikaliska adventskalender...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar