Men är det verkligen bara kunskaper dessa prov mäter? Prov mäter även stress, lässvårigheter, dåligt självförtroende, bristande tålamod, provfrossa och självbevarelsedriften att försöka dölja sina svårigheter. Just dessa egenskaper, allihopa, mäter prov mycket effektivt. Det är bara det att de då ser ut som ”dåliga kunskaper”...!
De nationella proven är en snedfokusering utan like. Prov mäter mängden mätbara kunskaper som rabblas upp på en viss fastställd tid. Det är kontrollerande tillfällen, inte lärande tillfällen.
Tänk hur vi i skolan, med samma prioritet och med samma mängd resurser, skulle kunna använda all denna tid...! Tid för lärande möten och reflektioner i samspråk med varje elev.
Vi skulle kunna få reda på så mycket mer om elevernas verkliga kunskaper och eleverna skulle därtill under tiden kunna lära sig så ofantligt mycket mer.
Ska vi verkligen ha en skola där kontrollerande och bedömande verksamhet ensidigt prioriteras? Eller kanske en lärande och bemötande skola...?
Skola är för mig ett lärande möte mellan elev och lärare, där vi ser varann och ger varsam ledsagan. Där vi vet att det alltid måste vara tillräckligt att göra sitt bästa. Där målet är att alla i vår obligatoriska skola ska få känna glädjen av att lyckas, kanske nå längre än vad man först trodde. Känslan av tillförsikt i stället för rädslan att misslyckas.
Det är svårt att hitta bra låtar om skolan, men jag tycker nog att Dougie MacLean's "Resolution" passar riktigt bra... Om inte annat så för den underbara bilden på den lilla målmedvetna tjejen mellan 1.00 och 1.09. Så vill jag att en elev ska känna sig på väg till skolan...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar