Jayhawks tillhör mina absoluta favoritgrupper och har i sina bästa stunder skapat en slags suggestiv mystik, självklart och kantigt sammansatt, med ett oerhört driv och en intensitet så lekfullt distinkt och levande. Längst fram fanns förut två röster som tycktes som gjorda för varandra: Gary Louris och Mark Olson. På tidigt 90-tal gjorde de i Jayhawks tillsammans två skivor som än i dag är fenomenala på alla sätt: "Hollywood Town Hall" och "Tomorrow the Green Grass". Sedan lämnade Mark Olson gruppen för att bosätta sig i öknen med Victoria Williams, och Jayhawks fortsatte utan honom. En återföreningsskiva "Mockingbird Time" 2011 med Mark Olson åter i bandet var bra, men något saknades...
Att gruppen skulle kunna skapa något i klass med ovan nämnda album är en omöjlighet, men gruppen har med Gary Louris i spetsen under 20 års tid fått till många riktigt bra låtar och ett album som "Rainy Day Music" från 2003 är väldigt starkt.
Förra skivan "Paging Mr Proust" från 2016 var hyfsat bra, men led av en burkig produktion som tog bort all lyster i soundet. Men sen kom ju Ray Davies och lånade Jayhawks som kompband och i somras kom så "Back Roads And Abandoned Motels", mestadels med låtar som Louris knåpat ihop tillsammans med andra personer som t.ex. Jakob Dylan.
Och det är riktigt, riktigt bra och det bästa studio-album bandet gjort sedan "Rainy Day Music".
Louris/Dylans "Gonna Be A Darkness" är en helt underbar låt om döden. På nya Jayhawks-skivan sjungs den helt suveränt av Tim O'Reagan. Tim gör även "Long Time Gone", en ballad som passar honom så bra....
Även pianisten Karen Grotberg får för första gången på skiva sjunga två sånger. "El Dorado"
och inledande "Come Crying To Me" passar båda hennes röst perfekt. Hon är helt suverän som stäm-sångare och detta och hennes piano-spel förblir hennes starkaste sidor.
I övrigt är det Gary Louris bekanta stämma som ligger främst och den är viktig för Jayhawks speciella sound. "Everybody Knows" och "Backwards Women" är typiska Jayhawks-låtar med två- eller tre-stämmig sång och suggestiva melodier.
"Carry You to Safety" och "Need You Tonight" är två lugna alster som blir så känsligt berörande som Gary Louris kan bli ibland...
Länge tänkte jag "Back Roads And Abandoned Motels" som årets bästa skiva, men till slut kom en utgåva som petade ner den från utmärkelsen. Hur som helst är det en ruskigt stark skiva av Jayhawks...
PS: Du som ännu inte hört "Hollywood Town Hall" och "Tomorrow the Green Grass" har något enormt bra kvar att upptäcka...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar