Vad jag envisas att tro på...

Jag är uppvuxen på 60-talet. Det finns i mina gener en inbyggd förhoppning, kanske rentav
en övertygelse, att vi kan bygga ett bättre samhälle. Där vi har tid att mötas, där kärlek och solidaritet är starkare krafter än girighet och avståndstagande.



Jag har försökt att skriva ned vad jag tror på, vilka tankar som känns äkta och som lett mig fram till mina politiska övertygelser:

 Jag tror att vi människor kan ha mer utbyte av vårt arbete än att enbart tjäna pengar…
 Jag är ganska säker på att de flesta inte är lata, utan gör sitt bästa, och mår bra av bidra med sin insats…
 Jag vill tro att många människor med kapital kan ha stor tillfredställelse och motivation att utveckla sin verksamhet utan att det enda motivet måste vara att få så ihop en så stor profit som möjligt…
 Jag är säker på att samarbete är mer utvecklande och inkluderande än detta ständiga konkurrerande…
 Jag inser att vi behöver en planet att leva på och är beredd att avstå från en hel del för att mina barn och eventuella barnbarn också ska kunna få leva och vara lyckliga…
 Jag är övertygad om att elever i skolan har stor vilja att utvecklas och känna nyfikenhet utan att det krävs att allt de gör ska bedömas och till slut premieras av bra betyg. I en obligatorisk verksamhet ska man inte, trots att man gör sitt bästa, behöva misslyckas och få bristande självkänsla…

 Jag vet att kraften av kärlek, förståelse och ödmjukhet alltid i längden är ofantligt mycket starkare än att hata, ta avstånd och förlöjliga andra…
 Jag är absolut säker på aktivt ta del av kulturella utryck av olika slag får mig utveckla en större empati och förståelse för människor och världen omkring mig…
 Jag upplever ofta hur jag i trafiken mår bättre av att ta det lugnt och släppa fram någon annan, än att tränga mig fram och skapa irritation. Jag tror att samma sak gäller även i livet i övrigt…
 Jag har också tvingats lära mig att följa kroppens signaler, jag kan inte bara köra på fortare och fortare… Jag kan sakta in och se mig omkring och vara nöjd med det…

En orealistisk drömmare…? En obotlig romantiker…?

Må så vara, i så fall… Jag tycker det är mycket bättre och mer realistiskt, samt visar en betydligt större framtidstro, än de näst intill religiöst pengastinta hetspådrivarna, som utan minsta tvivel tror på en evig tillväxt och en större konsumtion, ett effektivare presterande, ett intensivare tempo, fortare, fortare, fortare i alla tiders oändlighet…

Så... Jag föredrar att tro på en förändring än att säga att det är omöjligt...! Jag föredrar även att eventuellt bli besviken än att säga att det inte går... Det måste alltid vara bättre...!!