Richard Thompson var på 70- och 80-talet en av mina absoluta favoriter. Han spelade gitarr som en gud, skrev låtar som förklarade livet för mig, och han sjöng på sitt begränsade sätt sig rakt in i mitt hjärta. Jag hade fördelen att 1982 få se honom på en studentpub i Linköping och det är fortfarande en av mina största konsertupplevelser.
Han var då utan skivkontrakt och försörjde sig så gott det gick genom att åka runt och spela.
I Linköping fick han och den svenske promotorn dela på intäkterna från entréavgifterna. Tror att det kostade 20 kr att komma in och att det var 99 betalande. alltså endast en knapp tusenlapp i Richards ficka... Han hade med sig "Strict Tempo"-LP:n som getts ut privat via hans manager.
Något år senare hade vindarna vänt och intresset för hans musik ökat betydligt. Jag såg honom då med band, bestående av Simon Nicol, Dave Pegg och Dave Mattacks, alla tre från Fairport Convention, på Kolingsborg i Stockholm, också det en helt magnifik spelning.
Jag vet inte hur Thompson föll något i rang hos mig, men någonstans blev hans musik bara mycket bra, inte enastående fantastisk som tidigare. Missförstå mig rätt, RT är fortfarande en av världens mest briljanta gitarrister och låtskrivare, och han gör än idag riktigt bra skivor. Men ändå spelar jag mest "Shoot Out The Lights", "Poor Down like Silver" och "Daring Adventures"...
Här är en hel konsert från Shrewsbury-festivalen 2018. Han visar verkligen att han fortfarande är en av de allra vassaste gitarristerna och det är helt enkelt förbaskat bra.
Gamla Fairport-nummer som "Meet On the Ledge", gamla sånger som "Wall of Death" från tiden med dåvarande hustrun Linda Thompson, akustiska klassiker som "Vincent Black Lightning" och "Beeswing", nya pärlor som "Take Care The Road You Choose" och "Dry My Tears and Move On", allt är så gnistrande bra....
En av kommentarerna på Youtube säger så här:
"I have watched a lot of Jeff Beck lately too, on youtube. I've been a fan of Eric Clapton since his fire breathing days with Cream, and dug into his Bluesbreakers catalogue too. And then there's Led Zeppelin's Celebration Day - a totally fantastic, remarkable one time performance - massive proof they were a truly great band. It doesn't get any better than Beck/Clapton/Page. But I'm thinking ... those guys cannot touch Richard Thompson". Amen!
Låt-listan hittar du här: Richard Thompson - Shrewsbury 2018
Det lär bli mycket Thompson här ett tag nu, det känner jag på mig...
onsdag 23 januari 2019
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar