Jag har sett Basse Wickman på Big Ben några gånger nu och tänker göra det igen om tillfälle ges... I går kväll hade han hjälp av Totte Bergström och dennes utsökta gitarrspel. Det blev nästan två innehållsrika timmar av härlig sång, ihärdigt gitarrkomp med finess, fina melodier och underfundiga texter.
Redan när Basse började med att presentera sin gitarr: "Det här är Martin, han har haft ont i halsen och varit hos läkaren på operation" anade jag hur bra kvällen skulle bli. Både Basse och Totte var på ett strålande humör och det skämtades en hel del mellan låtarna. Till slut var det Basse som sjungit sig hes och hade ont i halsen...
Publiken på Big Ben fick sig en rejäl dos av ärlig och härlig svensk musik med både känsla och intensitet. Men man kan ju undra hur en miljonstad som Stockholm inte kan få fler att ge sig ut en måndagskväll... De satt väl och såg något skräp på TV eller så visste de inte vad som fanns "runt hörnet"... Det vore lätt att skriva något om "kulturförmörkelse" eller om hur få som "har vett att gapa nära de stekta sparvarna kommer flygande"... men jag antar att det mer handlar om ett ointresse att ta reda på vad som faktiskt bjuds. Själv tog jag tåget upp de 11 milen till Stockholm och hade därtill 17 kilometer med bil till tåget. När jag var hemma strax innan ett på natten var jag lycklig som "bara den" och upprymd av härlig musik och trevliga möten. Jag är sååå glad att jag inte tillhör den majoritet som inte förstår vad de missar!
Stort tack till Totte för dina fina ord om min blogg...! Det var länge sen jag fick applåder...
SvaraRaderaLika stort tack till Basse för allt stöd och för din musiksmak. Alan Hull får vi prata mer om...