söndag 26 oktober 2014

Blyghet blev ödmjuk uppenbarelse

Sophie Zelmani med band - Kulturhuset Royal, Eskilstuna, 2014-10-25
             
           
Det sägs ju att Sophie Zelmani inte trivs i strålkastarljuset och därför håller sig borta från media-cirkusen, vilket ju inte förefaller som någon dum idé vare sig man har scenskräck eller inte. Däremot tycker jag mig se en varm och fritt tänkande person med stor integritet i de få intervjuer och program som hon ändå medverkat i. Det är en fröjd att se när någon vägrar att vara som branschen vill och visar sig ärligt och lågmält utan att förställa sig. Jag har alltid blivit nyfiken på Sophie och velat höra mer om hennes reflektioner om stort och smått i livet.

Sophie Zelmani spelade i Eskilstuna på en nattklubb för länge sedan och hade kvar otrevliga minnen från den spelningen när hon klev upp på scenen med sitt band på Royal i lördags kväll. Vilken seger det blev! Sophie mötte en varm och uppskattande publik som verkligen visade hur mycket de uppskattade hennes musik och framträdande. Sophie öppnade sig och vi fick önska låtar och när hon talade om hur glad hon blev över mottagandet, så var det inget tvivel om att det var ömsesidigt...

Det går givetvis inte att komma ifrån hur viktig Lars Halapi och hans gitarrer är för Sophie Zelmanis musik. Han är både lyhörd och tar plats och att påstå att han spelar suggestivt är bara förnamnet... Runt hans gitarrslingor läggs tydliga basgångar av Thomas Axelsson och Peter Korhonen spelar läckert varierat trumspel. Ibland tar Rickard Nilssons piano över och lägger ut de karakteristiska melodislingorna. Ett suveränt samspelt kompband som därtill behärskar fler instrument. Korhonen spelar t.ex. dobro på några låtar och alla har någon gång en gitarr i sin händer. Ljudet är helt perfekt och lyfter när man kommer till de instrumentala partierna som byggs upp mer och mer innan de till slut når klimax. Då kliver Sophie åter fram med sin lågmälda sång, men intensiteten finns kvar. Det är stort och inte många som klarar av så här övertygande...

Jag hade hoppats på en bra kväll och blev minst sagt överväldigad. När någon ropade på "Leaving" och de spelade den blev lyckan fullständig. Kvällens absoluta höjdpunkt för mig...!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar