4-5 skivor som än idag känns fräscha och är fulla av insiktsfull lyrik, levande melodier och en sällsynt känsla med oöverträffad musikalisk lyster. Visst har han skrivit många låtar i samma klass och gjort suveräna skivor även senare, men det har blivit längre mellan albumen, och trots en hög lägsta nivå, så kan man ju inte begära att han ska tangera de klassiska mästerverkens nivåer från förr.
Denna gång har han haft en annorlunda infallsvinkel och samlat ihop låtar från både förr och nu, gjort några nyinspelningar av låtar från andra projekt och på något sätt fått en ny glöd som imponerar. Han må snart fylla 66, men i sinnet är han fortfarande prototypen för den engagerade betraktaren som vägrar att ge med sig.
Nya "Standing In The Breach" måste vara en de bästa skivor han gjort sedan 70-talet. Här finns nerv och styrka, ett äkta engagemang, levande arrangemang och lyrik som verkligen har något att säga. Jag tar låt för låt:
1 The Birds Of St. Marks – Skrev jag om för en månad sen: En gammal favorit i nya kläder. Skrevs redan 1967 till Nico och vi som hört demo-versionen har alltid älskat denna underbara låt och klassat den mycket högt. Nu rockigare i en ny Byrds-kryddad skrud, som fungerar helt förträffligt.
2 Yeah Yeah - Troligtvis också en gammal låt, åtminstone delvis. Melodin och de inledande textraderna finns med i en kort scen på "Downtown"-videon, som gjordes 1982 inför turnén i Europa, men den visades endast i ett fåtal länder på TV.
En djup betraktelse av kärlekens komplexitet och en förundran hur allt ändå attraherar.
3 The Long Way Around - En fortsättning på "These Days" 50 år senare. Skrev jag om i förra inlägget: "These Days" 50 år senare. Sökandet har nu vidgats till hela samhället och det dyker mest upp frågor och en undran över hur vi kunnat hamna 'här'. Angeläget och bra!
4 Leaving Winslow - Har spelats en del live de senaste månaderna och det är först med den nya snabbare studio-versionen jag hittar melodin. Det var länge sen Jackson gjorde något med country-rock-stuk, men här blir det en vitamininjektion...
5 If I Could Be Anywhere - Jackson överraskade i april 2011 med en ny låt, lyssna här, då han var inbjuden som talare till TED: Ideas worth spreading. Nu ett nytt arrangemang och denna protestsång har definitivt kvaliteter, men känns lite 'överarbetad' och jag tror den blir ännu bättre live...
6 You Know The Night - Jackson fick en text av Woody Guthrie att tonsätta till samlingen "Notes of Hope" hösten 2011 och resultatet blev en 15 minuters sång, den längsta den gode Jackson spelat in... Den nya versionen är nerkortad och dessutom kryddad av Greg Leisz' och Val McCallum's gitarrer. En riktigt stark sång...!
7 Walls And Doors - Skriven av Jacksons kubanske vän Carlos Varela och översatt av Jackson. En av mina favoriter på nya skivan, musikaliskt tät och attraktiv, och med mycket klok lyrik:
"It can be 'Freedom' only when nobody owns it!"...
Här är en liveversion från Clearwater Festival 2011 med Carlos där Jackson översätter texten:
Carlos Varela at Clearwater Festival 2011: Walls and doors.
8 Which Side - Framfördes på gatan tillsammans med Dawes vid "Occupy Wall Street"-rörelsen 2011 och finns med på albumet "Occupy This Record" kallad "Come On, Come On, Come On". Det halvtråkiga arrangemanget där har nu ersatts av en mycket mer spännande version, men fortfande utan det driv som fanns i den ursprungliga akustiska versionen:
Läs mer här: Occupy Wall Street - nya hoppfulla vindar och Occupy This Album.
9 Standing In The Breach - Ett mästerverk och fullt i klass med det bästa han skrivit...!
I dagens kristider med alla oundvikliga penningkrascher visar han hur en uppmuntrande och human människosyn kan få oss att ändå känna hopp och tillförsikt:
But you know the changes the world needs now is there in everyone
- Jackson Browne
Har spelats en del live i ett par år. Här en tidig version där han charmigt glömmer texten:
10 Here - Släpptes som singel sommaren 2009 och visade upp ännu en sång om saknad och förlorad kärlek, och den gick rakt in i hjärtat. Den hade samma kloka men smärtande stämning som genomsyrade "Late For The Sky", det bästa albumet genom tiderna. Den nya inspelningen är snarlik singeln, men något längre och några fler gitarr-slingor fyller ljudbilden smakfullt.
Sammanfattningsvis väldigt få helt nya låtar, men med en hisnande kvalitet och en närvaro som bränns. Samspelet mellan gitarristerna Greg Leisz och Val McCallum ger musiken en extra dimension och flyktade Mark Goldenberg saknas faktiskt inte alls. Taylor Goldsmith från Dawes gör också ett fint gästspel. Bob Glaub gör comeback som bassist efter många års frånvaro. Olika musiker har använts då inspelningarna är gjorda över en längre tidsperiod, men på den kommande turnén blir det som vanligt Jeffrey Young på keyboards och Mauricio Lewak bakom trummorna. Bob Glaub, Greg Leisz och Val McCallum följer också med...
I nästa vecka är "Standing In The Breach" ute på marknaden. En väldigt stark skiva av min gamle husprofet, en kraft och ett engagemang som sprätter liv och lust i en annan gammal gubbe...
Läs också intervjun på Mix-on-line: L.A.’s Favorite Son Talks About His New Album.
Vilken Jackson Browne expert du är. Tack för all info om den nya plattan. Tycker nog ockå att den är det bästa på länge
SvaraRaderaVet inte om jag kan kalla mig expert... men definitivt intresserad...!
SvaraRadera