Neil Young och jag - del 4 - Berg och dalbana tills nu...

Någon gång på 90-talets senare del så tappade jag kontrollen över Neil Youngs innehållsrika utgivning. Kanske för att skivorna inte längre var lika spännande eller kanske för att jag hellre lyssnade på någon av de gammal favorit-plattorna. Eller kanske det blev aningen för mycket av det goda...?

De sista 24 åren har verkligen varit en omfångsrik berg- och dalbana när det gäller den gode Neil. Några briljanta skivor har blandats med ett flertal ganska ointressanta eller något ojämna utgivningar. Om jag räknat rätt: 17 studioalbum, 3 aktuella live-skivor, 1 CSNY-skiva, ett par soundtracks och flertalet postumt utgivna skivor, de flesta liveskivor eller liknande, men även t.ex. "Hitchhiker" som till slut gavs ut på riktigt... Därtill några boxar och några ruskigt bra bootlegs... Det är inte undra på att man inte hänger med...!



Några av mina favoriter bland alla dessa:
"Living With War" 2006 - Angeläget och hudnära desperation om USA och krig.
"Chrome Dreams II" 2007- En fin blandning där magin nästan återfunnits helt igen.
"Peace Trail" - Ett litet uns av magin kan skönjas här, men ändå inte riktigt...
"Dreamin' Man" - Stark akustisk live-skiva inspelad 1992 och utgiven 2009.
"Hitchhiker" - Inspelad 1976 och utgiven till slut 2017. Enastående bra...!!
"Songs for Judy" 2018 - Efter massvis av olika bootlegs släpptes dessa inspelningar av
Joel Bernstein från soloturnén 1976.
"Tuscaloosa" 2019 - Live-show från "Time Fades Away"-turnén 1973. Äntligen en bra liveinspelning av "Don't Be Denied"...

Men vad var nu detta...? Några sämre utgåvor:
"Greendale" 2003 - Var är melodierna på detta tema-album?
"Le Noise" 2010 - Stökigt utan att få flyt...
"Americana" 2012 - Ett album med enbart covers som faktiskt känns lite träiga...
"A Letter home" 2014 - Fler covers otroligt konstigt inspelade (i en liten inspelningsstudio från 1947), oinspirerat och ljudet är under all kritik...



Några riktigt bra låtar, pärlor från annars ganska ojämna album:

"Throw Your Hatred Down" från "Mirror Ball" med Pearl Jam 1995 - En mycket stark uppgörelse med allt hat i samhället.
"Music Arcade" från "Broken Arrow" 1996 - En sån där självklar melodi som Neil gjorde mängder av en gång i tiden.
"Slowpoke" från CSNY:s "Looking Forward" 1999 - En av de bästa sånger han skrivit. Dock mycket bättre när han spelar den live.
"Are You Passionate" från albumet med samma namn 2002 - En lite annorlunda komposition, men ack så bra. Fint gitarr-spel!
"The Painter" från "Prairie Wind" 2005 - Ett vackert och medmänskligt porträtt av en målare.
"Tumbleweed" från "Storytone" 2014 - En liten pärla i all enkelhet.



Sammanfattningsvis har 2000-talet varit väldigt splittrat för denne ständigt föränderlige man och hade han inte fortfarande varit så ruskigt bra live, vare sig det är solo, med Crazy Horse, eller med de yngre Promise of the Real, så hade han nog inte värderats lika högt...

Men trots allt är Neil Young otvivelaktigt en av de största och mest ärliga artisterna hur man än resonerar... Alltid beredd att kompromisslöst gå sin egen väg, tvärt emot vad alla förväntar sig.

But me, I'm not stopping there,
Got my own row left to hoe
Just another line in the field of time
- Neil Young