Det var mycket nära att jag stängde av i första åten: En ohämmad hyllning till USA utan minsta eftertanke... Ingen dålig melodi, men en text som får cola-reklamen att verka djup...
Nog om det... Jag var kladdig om fingrarna eftersom jag börjat fixa lite mat, så skivan fick rulla...
Följer gör nio utmärkta alster med egen prägel. Lite blues, lite americana, lite folkmusik, lite singer-songwriter. Ken Dunn sjunger "ful-snyggt", arrangemangen sitter klockrent och allt växer på lyssnaren. En riktigt bra skiva som jag lätt kunde missat om jag följt min impuls.
"Cross of Lorraine", "Fukushima Nightmares", "Shifting Sand" och "Stay By My Side" vill jag höra om och om igen. Jag skulle kunna nämna fler...
Jag kommer att tänka på en gammal favorit-skiva, Mick Greenwood's "To Friends". Det är beröm av stora mått, åtminstone i min värld...
Tack för att hänga där. glad att du haft albumet !!! Ken Dunn
SvaraRadera