Jag och ABBA...

När jag var i London 1974 vann ABBA med Waterloo några kvarter bort och hela karusellen satte fart. Jag avskydde ABBA, de stod ju som typexempel för hur de kommersiella krafterna urvattnade musiken. Jag skrattade gott när någon svarade Stikkan Anderssons hot om att flytta utomlands om inte skatterna sänktes. med att personligen erbjuda sig att skjutsa honom till flygplatsen...

Det var då det... Om jag då vetat att det skulle komma Ace of Base och annan själslös smörja och slå dunderaktigt i hela världen...

Men med tiden har jag lärt mig att respektera ABBA, de gjorde ju faktiskt en del bra låtar och de var väl inte så kommersiella, i alla fall inte värre än de flesta andra. Och så skall jag erkänna att jag i smyg gillade "Knowing Me, Knowing You"...



När de mycket begåvade Josienne Clarke och Ben Walker (som jag skrivit alldeles för lite om på bloggen) nu gjort en version av "Knowing Me Knowing You" håller jag på att skratta så jag knappt får luft.

Vet inte varför, men det är det roligaste på länge...