Dag 19: "Vardagshelg" och I Know You

Igår hade vi "Vardagshelg" igen. Lite extra god mat, ett glas vin och det mitt i veckan, en av fördelarna med att vara pensionär...!

Vad passar då bättre än min vän Doug Ingoldsby's fina "I Know You"...


There's one thing I know
I know you
- Doug Ingoldsby

"Höstkänsla" - Min andra sång fyller 3 år...!

Idag är det tre år sen jag presenterade min andra sång. Christer Jonasson (numera Jonasson Tolv) hade tonsatt och spelat in en av mina dikter.

Jag tycker fortfarande mycket om den och är evigt tacksam för Christers fina jobb.

Jag tycker också mycket om min son Martins stämningsfulla bilder från en dimmig dag i Kalmar. De var som gjorda för att fånga rätt stämning.

Dag 17: Pay It No Mind

Sarah Jarosz har trots sin låga ålder redan varit med ett bra tag med sin bluegrass-kryddade blandning av avancerad musikalitet och suggestiv känsla. Hennes musik känns alltid så äkta
och jordnära, fylld med ungdomlig påhittarlust och en sällsynt bredd.


She says we all have our notions, baby
We all laugh and sigh
And when the world on the ground
is gonna swallow you down
Sometimes you've got to pay it no mind
- Sarah Jarosz

Hennes råd passar ovanligt bra i dessa kylslagna kristider...

Dag 16: When The Spell Is Broken

Det finns så många utsökta Richard Thompson-sånger, så jag kan inte motstå frestelsen att ta med en till: "When The Spell Is Broken", här i en superb liveinspelning.

Där finns rikligt med den suggestiva stämning som kännetecknar så många av Thompsons låtar. Där finns det speciella gitarrsoundet och hans unika sätt att spela solon. Där finns också den dramatiska lyriken som kan slita dig i stycken...

Dag 15: Poor Ditching Boy

Richard Thompson hade en gång husprofetsstatus hos mig. På 80-talet såg jag honom flera gånger och det var så oerhört fantastiskt. Han är fortfarande verkligt bra, men någonstans har han tappat lite av spetsen, den där akuta närvaron som medförde att han berörde på alla plan.. Då, när han med gitarrr, sång och lyrik kunde skildra de smärtsammaste ögonblick så exakt, som om han var där...

"Poor Ditching Boy" är ett sådant exempel, en sång som jag alltid älskat. Med knivskarpa ord skär han mitt i smärtan. Studioversionen är så-där, men "Poor Ditching Boy" kommer till sin fulla rätt i livespelningen här ovanför.

Jo, han är nog fortfarande en av mina husprofeter ändå...

Dag 14: Ordinary Man + En idé till inslag på nyårsrevy

Här är min idé till ett inslag på någon slags nyårsrevy:

Några vanliga invånare sjunger:
- Det är tuffa tider. Hur ska alla ha råd att betala mat och hyra?
Kristersson, Busch och Pehrsson svarar med detta omkväde:
- Bara de rika blir ännu rikare, så löser det sig! (omkväde)
- Bara de rika får ännu mer, så blir allt bra! (omkväde)
Åkesson viftar med en liten flagga och fyller i:
- och ut med alla invandrare! (omkväde)
Ny fråga:
- Vad gör ni med de ständigt stigande elpriserna…?
Samma omkväde utropas till svar:
- Bara de rika blir ännu rikare, så löser det sig! (omkväde)
- Bara de rika får ännu mer, så blir allt bra! (omkväde)
och Åkesson lägger till:
- och ut med alla invandrare! (omkväde)

Fler frågor:
- Hur minskar ni de allt större klyftorna?
- Hur löser ni problemet med kärnkraftens avfall?
- Hur ska ni skydda kommande generationer i minst 100 000 år?
- På vilket språk ska ni skriva varningstexten på slutförvaringen?
- Hur får ni stopp på våldet på våra gator?
- Hur stoppar ni alla dessa skjutningar?
- Vad krävs för att ni ska stoppa vapenexporten till länder i krig?
- Vad gör ni för att era barnbarn ska ha någon skog kvar att vandra i?
- Hur löser ni granbarkborrens framfart?
- När kommer ni hålla det ni lovade innan valet?
- ____________________________________ (Här kan du själv fylla i fler frågor!)

Samma omkväden till svar på alla frågorna!
(Jag menar att det är ju det tydliga men outtalade målet för alla deras ställningstaganden och politiska riktlinjer.)
Samma omkvädestillägg från Åkesson...

En sista fråga:
- Hur ska vi klara klimatmålen?
Nytt svar från regeringen:
- Lägg ner! Lägg ner! Lägg ner! Om vi blundar så inget vi ser! Och då finns det inte mer!
- Bara de rika blir ännu rikare, så löser det sig! (omkväde)
- Bara de rika får ännu mer, så blir allt bra! (omkväde)
och Åkesson lägger till:
- och ut med alla invandrare! (omkväde)

Invånarna avslutar:
- Vem valde dessa knäppa typer?
Svar:
- Det gjorde ni...!!! Lättlurade...!! Ha, ha ha...!

Ärligt talat ingen mäkvärdig text, men med tanke på det obefintliga omdöme och den brisfälliga konsekvensförmåga som regeringen visar, så är den "top-notch".



Christy Moore och Declan Sinnott visar ursinnigt vad det handlar om...

Dag 13: Natural Woman

Karin Kardia har jag skrivit om tidigare. En lokal talang av stora mått. Då och då lägger hon ut nya inspelningar på sin YouTube-sida. Hör hennes cover av Carole Kings "Natural woman", mest känd med Aretha Franklin. Den är inspelad i Sofia Kyrka på söder i Stockholm, vilket hörs på den utmärkta akustiken. Alexandra Louma och Sofia Enqvist körar. En jättefin version av denna gamla hit...!

När du ändå är där kan du ju passa på att höra den andra sången som spelades in vid samma tillfälle, Karins fina egna komposition "Got All This Love":

Dag 12: Fou Parle

Det tar bara några ord i första versen och några anslag på gitarren innan jag dras med och inser att det här är ruskigt bra och angeläget.

Fou Parle var med i punkbandet "Råttorna" på 80-talet och heter egentligen Mikael Karlsson.
Ta ett stänk av Lars Winnerbäck i rösten och krydda med lite Perssons Pack eller Lars Demian
så får du Fou Parle. Attacken i framförandet och attityden har han tagit med sig från punken. Det klagas på allt möjligt i texterna, men det känns engagerat och äkta. Det är lätt att känna att texterna bara forsar fram, men när de är så angelägna blir det bara en fördel.

Det är snitsigt och effektivt spel på både elektriska och akustiska gitarrer. Det är helt enkelt rejält "klös" i musiken och det stämmer bra med den mörka stämningen i texterna. Fou Parle sjunger och spelar gitarr och piano. Dan Johansson sköter kompet med bas och trummor, samt gitarr och synt. Ann-Mari Hagström bidrar med spel på cello.

Inledande "Berlin", "När Allting Hotar", "Du är så vacker när du lever" och "Guds Armé", där religionen blir sanslöst kapad vid fotknölarna, är briljanta, men alla 12 låtarna är egentligen värda att nämna. Titellåten är en ny låt och inte en cover på Toni Holgerssons låt med samma namn.



En mycket stark solo-debut och en klar kandidat till årets bästa skiva. Det trodde jag ju inte när jag såg det enkla, fasktiskt ganska fula, omslaget... Men så är det, utan tvekan...!

Dag 11: En liten påminnelse....

Precis som John Gorka sjunger här i sin "Particle and Wave" så behöver vi bli påminda om att det faktiskt också finns godhet i världen...

Dag 10: We Can Make It

Idag fyller min yngsta son 33 år och snart är han klar med sin högskoleutbildning. Samtidigt som heltidsstudier under tre år har han jobbat 80% och blivit pappa. Imponerande...!

Här kommer en hälsning till honom: "We Can Make it"...!


We'll try to imagine or understand
The power that lies in these two hands
Or the passion that burns in the heart of a man
Who holds no fear
We can make it
We can make it
We can make it if we try
- Alan Hull

Dag 9: Each One Lost

Each one lost is everyone's loss you see
Each one lost is a vital part of you and me
- Bruce Cockburn

Jag har lyssnat mycket på Bruce Cockburn den senaste tiden. Denne kloke och engagerade man med insiktsfulla kommentarer om vad som händer i världen och runt omkring oss. Denne poet med djupa, lyriska texter som både är universella och personligt utlämnande. Denne vituose gitarrist med den exceptionella behandlingen av sin gitarr. Denne oerhört breda musiker och låtskrivare av klass. Denne kristna själ som för den skull inser politikens makt och möjligheter.

"Each One Lost" är verkligen inte munter, men berör så att jag både värms och darrar i hela kroppen... På sajten "Cockburn Project" beskriver han vad den handlar om:
"On the way into Kandahar Airfield from Ottawa, our little group spend a few hours at Camp Mirage, a Canadian staging base in the Middle East. As we were about to board our next plane, we found ourselves part of a Ramp Ceremony, honouring the remains of two young Canadian Forces members who had been killed that day and were being sent home. One of the saddest and most moving scenes I've ever been privileged to witness..."

Som kontrast fyller jag på med en av hans alla positiva låtar, "And We Dance":



Bruce Cockburn. Denne nu gamle man som envist vägrar sluta tro på att vi faktiskt kan styra upp tillvaron mot något bättre...

Don't I hear them talking?
Don't I know what they say?
I'm a fool for thinking
Things could be better than they were today
- Bruce Cockburn

Dag 8: Goldmine

Visst blir man glad när man hittar något man inte ens visste att det existerade: En bonuslåt på CD-utgåvan av Lowen & Navarro's "Walking On A Wire".

Denna eftertänksamma låt, om de små onödiga grälen där hemma, skrevs av Joel Rafael, som också själv spelat in en fin version av den.

Lowen & Navarro gör den helt suveränt. Förstås...!

Dag 7: Månskensbilder

Anders F Rönnblom & Bravado Bravado - "Wisdom Of The Ancient Ones"



För några månader sen skrev jag om de två skivor Anders F Rönnblom gjorde 1989-90 under gruppnamnet "Bravado Bravado": Två av de bästa svenska skivorna.

Jag hade således otroligt stora förväntningar när Bravado Bravado nu, 30 år senare, återbildats och spelat in en ny skiva kallad "Wisdom Of The Ancient Ones". Det är tveklöst en av de bästa skivorna detta år och den växer för varje lyssning. Men att den inte riktigt når upp till den första skivan från 1989 är ju inte så konstigt. Det känns nästan lite orättvist att ens försöka jämföra med en så oerhört stark favoritskiva...

Det svänger riktigt ordentligt till en början för att sedan lugna ner sig betydligt utan att tappa intensiteten. Här finns flera fina gitarrsolon och annat läckert spel av Jesper Lindberg, Fabian Månsson, Björn Rothstein och Björn Aggemyr.

Förutom "Månskensbilder" är den envisa "Den Öppna Höjden" min favorit just nu. De innehåller båda mängder av effektiva ordkaskader av Anders F själv. "Heliga Mödrars Mardröm", "Canyon De Chelly" och "Gud Ba Rycker på Axlarna" beskriver samtiden på ett nästan otäckt träffsäkert sätt.



Men här finns knappast en enda ointressant låt och man upptäcker nya finurligheter för varje lyssning...

Dag 6: Songbird - RIP Christine McVie

Christine McVie i Fleetwood Mac har dött, 79 år gammal. Hon tillhörde den gamla stammen i Fleetwood Mac, som först spelade blues och som levde igenom de tuffa åren, då nästan ingen brydde sig om gruppen, innan de flyttade tiill staterna och slog igenom med dunder och brak.

Hennes behagligt mjuka stämma färgade Fleetwood Mac's sound och hon hade en förmåga att skriva enkla kärlekssånger som kändes alldeles självklara. Hennes "Songbird" från "Rumours"
är en klassiker och har tolkats av flera andra, som t.ex. Eva Cassidy och Christine Collister. Alla pratar om "Rumours", men för mig är den vita självbetitlade "Fleetwood Mac" från året innan den överlägset bästa sedan flytten till USA. "Warm Ways" är så otroligt vacker och harmonisk, medan den bluesiga "World Turning", som hon skrev med Lindsey Buckingham, är mer ruffig och tungt kantig. Hennes keyboard på Buckinghams "Crystal" är enastående på alla sätt. "Say You Love Me" är en annan höjdare, så härligt medryckande...



Men redan tidigare hade hon visat vilka låtar hon kunde skriva. "Remember Me", första låten på "Penguin" från 1973, är inget annat än briljant, en slags prototyp över den perfekta pop-låten.

Jag såg Fleetwwood Mac i London 1977, men de hade tyvärr en dålig dag på jobbet. Så jag får minnas Christine genom hennes skivor. Och då är det den vita "Fleetwood Mac" från 1975 jag väljer först och främst. Även den första solo-skivan från 1970, "Christine Perfect", som hon hette då, är riktigt bra, jordnära blues. Den sista solo-skivan, "In The Meantime" innehåller en hel del bra låtar, snitsigt framförda.

Jag inser nu att jag helt enkelt måste ta med redan nämnda "Warm Ways":



Min bror hade Christine McVie som en av sina största favoriter. Nu är de borta, båda två...

Dag 5: The Bells of St. Stephen

West of Eden har gett ut en mängd skivor och de håller alla hög klass. Nyutgivna "Next Stop Christmas" är deras andra julskiva, den första "A Celtic Christmas" kom redan 2010. Här finns mestadels nyskrivna sånger, en hel del ballader, men även flera glada up-tempo låtar.

Inledande "We All Shall Sing Together" är som en modern christmas carol med riktigt härligt körarrangemang. Jenny Schaub sjunger som alltid förträffligt och på den avslutande "Next Stop Christmas (Mind The Gap)" visar hon tydligt vilken kapacitet hon har.

Däremellan finns bland annat "The Bells of St. Stephen", där Martin Schaub sjunger riktigt bra till ett suveränt folkrock-stuk, med ett gitarrsolo där elgitarren "väser" till ordentligt.

Julskivor är väl inte riktigt min grej, men den här är bra. Riktigt bra...!