Dag 9: Each One Lost

Each one lost is everyone's loss you see
Each one lost is a vital part of you and me
- Bruce Cockburn

Jag har lyssnat mycket på Bruce Cockburn den senaste tiden. Denne kloke och engagerade man med insiktsfulla kommentarer om vad som händer i världen och runt omkring oss. Denne poet med djupa, lyriska texter som både är universella och personligt utlämnande. Denne vituose gitarrist med den exceptionella behandlingen av sin gitarr. Denne oerhört breda musiker och låtskrivare av klass. Denne kristna själ som för den skull inser politikens makt och möjligheter.

"Each One Lost" är verkligen inte munter, men berör så att jag både värms och darrar i hela kroppen... På sajten "Cockburn Project" beskriver han vad den handlar om:
"On the way into Kandahar Airfield from Ottawa, our little group spend a few hours at Camp Mirage, a Canadian staging base in the Middle East. As we were about to board our next plane, we found ourselves part of a Ramp Ceremony, honouring the remains of two young Canadian Forces members who had been killed that day and were being sent home. One of the saddest and most moving scenes I've ever been privileged to witness..."

Som kontrast fyller jag på med en av hans alla positiva låtar, "And We Dance":



Bruce Cockburn. Denne nu gamle man som envist vägrar sluta tro på att vi faktiskt kan styra upp tillvaron mot något bättre...

Don't I hear them talking?
Don't I know what they say?
I'm a fool for thinking
Things could be better than they were today
- Bruce Cockburn