Jag avslutar min lilla serie om Joan Baez med Jackson Browne's tal då Joan Baez invaldes i Rock'n Roll Hall of Fame 2017:
...och sen fick Joan Baez själv tala och den chansen utnyttjade hon ordentligt:
Let us together reveal and replace brutality
and make compassion a priority
- Joan Baez 2017
Dessa ord passar ju extra bra på den internationella kvinnodagen...!
Likaså gör Joan's kraftfulla entré med "Ain't Gonna Let Nobody Turn Me Around" på turnén som gav oss "From Every Stage", en riktigt riktigt bra dubbel-LP från 1976.
Som sagt, Joan Baez har skrivit flera riktigt bra låtar. Här kommer några i ett litet utrval:
"Sweet Sir Galahad" skrev Baez redan 1970 för sin syster Mimi och hennes man Richard Farina,
som dött fyra år tidigare i en motorcykelolycka:
Hela albumet "Gulf Winds" från 1976 består av enbart egna låtar och det är ett av hennes absolut bästa album...! Ett exempel i form av "Time Is Passing Us By":
"Children of the Eighties" från 1984 är också en eftertänksam sång, som blickar framåt:
Jag avslutar med en riktig favorit: Love Song To A Stranger Part 2", som gavs ut 1976
på live-dubbeln "From Every Stage":
Joan Baez är nu 77 år och har bestämt sig för att ta farväl med en lång turné, som startade igår på ett utsålt Waterfront i Stockholm och som slutar hemmavid först i november.
Visst har hennes röst blivit lite mörkare och följer inte längre lika följdsamt med upp och ner i skalorna. Men det är sekundärt, hon har fortfarande väldigt mycket röst kvar, samma positiva engagemang och en godhjärtad ärlighet som smittar av sig på publiken. Några vrålar flera gånger ut "We love you, Joan".
Det blir en lågmäld konsert på Waterfront. Joan startar själv på akustisk gitarr och snart ansluter Dirk Powell på gitarr, mandolin, banjo och piano, samt hennes son Gabe Harris på försiktiga slagverk. En tjej, "Gracie", kommer in och sjunger stämmor och någon vers helt själv. Denna "Gracie" gör det bra och kunde för min del gärna fått sjunga lite mer än de fåtal låtar hon är med på.
Ibland undrar jag om inte Baez underskattar sina egna sånger. "Diamonds & Rust" var med, förstås, och blev kanske kvällens höjdpunkt. Dagen till ära hade Joan ändrat slutraderna till
"If you're offering me diamonds and rust, I'll choose the diamonds". En fantastisk låt, den enda egna kompositionen på hela kvällen. Det finns fler hon gott kunde tagit med...
Det blev givetvis mängder av kända covers: "There But For Fortune", "Farewell Angelina", "It’s All Over Now Baby blue", "Swing Low Sweet Chariot", alltid lika aktuella "Deportees", "Joe Hill", "House of the Rising Sun", "Gracias a la Vida", samt extranumren "Imagine" och "Don’t Think Twice, It’s Alright". För att nämna några...
Vi fick också höra flera alster från det nya albumet "Whistle Down the Wind". Titellåten, av Tom Waits, är riktigt bra. Mary Chapin Carpenter's "The Things That We Are Made Of" blev också en riktig höjdpunkt. "Another World" och "The President Sang Amazing Grace" var två andra av de nya som verkligen berörde.
Hade jag fått bestämma spellistan hade jag nog ändrat en hel del, kanske blev det igår lite väl många "superkända" låtar, eller, slår det mig, kanske är det därför Joan Baez har så lätt för att vinna respekt och bli omtyckt...? Det kan mycket väl kan vara så...
Jag hade också önskat att Gabe trummat lite högre. Men det är ju bra som det är. Definitivt! Det övergripande intrycket är imponerande och kvällen var fylld av värme och ett aldrig sinande engagemang.
Slutet på Joan Baez tacktal, när hon blev invald i Rock'n Roll Hall of Fame förra året, får också avsluta mina reflektioner om kvällen:
"When all of these things are accompanied by music, of every genre, the fight for a better world, one brave step at a time, becomes not just bearable, but possible and beautiful."
- Joan Baez
Show of Hands brukar ju vara ganska lugna och finstämda även när texterna blir angelägna. Steve Knightley har en sällsynt förmåga att skriva om det som berör, även när det handlar om t.ex. självrannsakan eller tillkortakommanden. Utlämnande, men ytterst trovärdigt.
Steve sjunger dessutom väldigt bra och kompar på diverse stränginstrument. Tillsammans med Phil Beer's suveräna spel på fiol och alla möjliga slags gitarrer, samt Miranda Sykes på ståbas, blir de en mycket stark konstellation. När de sjunger och spelar här så blir det dock både drag och en ilska utöver det vanliga:
"Arrogance, Ignorance and Greed" är skriven till bankerna, hur de suger ut allt de kan ur oss alla som sitter hopplöst fast i deras klor. När jag hörde låten igår så insåg jag att den lika väl kunde handla om de hänsynslösa skogsägare, inte alla, men alltför många, som helt fixerade vid pengar struntar i att man skövlar våra naturliga skogar för all framtid.
De kan ju inte sätta upp stängsel på grund av allemansrätten, men de kan skövla och plantera ny "skog" som blir ett oigenomträngligt tillhåll för vildsvin, men där ingen människa ger sig in. Vi behöver alla platser där vi kan hämta fridfullhet och harmoni, och sådana skogar finns det nu allt färre av...
En riktigt smutsig sida av kapitalismen när den är som vidrigast... Man förstör våra livsviktiga rekreationsområden och utplånar naturvärden för all framtid. Vad tusan tror de att de är...?
Jag hittar inga ord, så jag lånar Bruce Cockburns ännu en gång: "Parasitic greedhead scam". Det är precis vad det är...!
Oj...! Jag fick en smärre chock när jag igår tittade på besöksstatistiken... Det gamla rekordet var 317 besökare på självaste nyårsaftonen förra året.
Det nya rekordet för i söndags är 817 besök:
Jag skriver för att det är roligt och givande, men visst är det en fin känsla att 817 personer samma dag läsde vad jag satt halvsovande och skrev natten till söndagen. Just nu har drygt 1000 personer läst det...
Jag bugar och tackar...!
Och nu är det bara 6000 besök tills jag officiellt når 100 000 besök..!! (Kanske har jag redan passerat den magiska siffran, då inga besök finns registrearde från starten i augusti 2009 till och med maj 2010, men än sen...?)
På något sätt ska vi fira när 100 000 besök uppnås...! Jag tar gärna emot förslag...
Det är egentligen skamligt att jag tidigare aldrig besökt Skottvångs Grufva, ett riktigt guldkorn mitt i den sörmländka skogen söder om Läggesta. När jag nu till slut äntligen kom dit så var det födelsedagskalas med gratis tårta, då innehavaren Maria fyllde år. Stort GRATTIS och hoppas du fortsätter länge till... Det kommer garanterat bli fler besök!
Nästa gång hoppas jag att vinterns kyla ersatts av värme och grönska. Då kommmer det att vara ännu mer inbjudande även utomhus är jag alldeles säker på....
Kvällen inleddes av "Easy October", som Kristoffer Hedberg kallar sig för vare sig han spelar solo eller med band. En kille från Göteborg som snart släpper sitt femte album. Jag slås direkt av vilken röst han har, oj...!! Stark och klangfull, men ändå både tänjbar och sårbar. Därtill sjunger han oerhört bra på engelska utan något som helst svenskt tonfall. Befriande äkta och oavsett om han kör lite snabbare nummer, som nya singeln "Keep Calling You My Friend", eller lite mer lågmält och långsamt som i "Seinfeld", så imponerar han stort och hans americana-inspirerade låtar kändes fräscha och överraskande starka.
Med den rösten och det framförandet var det nog många som undrade var han gömt sig och hur man kunnat undgå att höra honom tidigare.
Efter en kort paus var det så dags för kvällens huvudattraktion, Mark Olson, med kultstatus efter sin tid i Jayhawks, tillsammans med sin norska fru Ingunn Ringvold. Mark spelar gitarr,
dulcimer och ibland lite slagverk. Ingunn spelar diverse trummor och slagverk men också mellotron och armenisk qanon.
Mark sjunger oftast förträffligt med sin ljusa, något kantiga stämma och Ingunn lägger på utsökta stämmor och de har utvecklat en samklang som imponerar.
Det har hänt mycket sen jag såg dem i Örebro i oktober 2010.
Det finns experimentella stunder där man undrar hur de ska få ihop det, men de har roligt och jag har aldrig sett Mark så lyckigt glad på scenen. Pratet mellan låtarna är avslappnat och Mark skojar om sitt rufsiga hår. Ibland får man känslan av att sitta hemma hos dem i öknen. Det blir sånger från olika egna skivor och några från den senaste ”Spokeswoman of the Bright Sun”, samt flera Jayhawks-klassiker: "Blue" spelades tidigt, "Two Angels" efter ett tag och på slutet kom "Black-Eyed Susan" (från återföreningsskivan 2011), som jag inte riktigt upptäckt tidigare, men den blev en av höjdpunkterna denna kväll. Men allra bäst var tveklöst den avslutande "Over My Shoulder", en fullständigt förträfflig sång.
Här en inspelning från SeaRock Festival sommaren 2017:
Visst finns det stunder när jag önskar att de haft ett band med sig, lite bas och trummor skulle sätta fart på och ge lite kraft åt en del av de underfundiga låtarna. Samtidigt är det ju riktigt fascinerande att se hur de tar sig fram och knyter ihop den ibland lösa och sökande känslan i låtarna. Jag tänker på att det ibland påminner lite om när David Lindley virrar runt på sin gitarr för att ändå få ihop det till slut.
Tänk vad tiden går fort... Det här kortet på Mark och mig togs för snart 10 år sedan i Stockholm... Lite yngre kanske vi ser ut, men det är ändå helt ofattbart vad tiden
har rusat iväg...
Några länkar: Mark Olson - Hemsida med ovanligt mycket innehåll...
Easy October - Med allt du vill veta om Easy Octobers musik.
Jag har hittat ännu en "If I Were The Wind"... Och den är därtill riktigt bra...!
Alleyway heter denna grupp och jag vet nästan ingenting om dem, men jag blir berörd av deras framförande...!!
Det upprepade riffet blir så effektivt att man gungas med in i deras sång.
If I were the wind
I'd carry you down
To a faraway place
On uncharted ground
And you would be free
From all of the things that hurt you
And then I would know
That you'd be safe from harm
But I'm not the wind...
Nu är det drygt ett år sedan min sång "If I Were The Wind" dök upp i min digitala brevlåda. Morgan Erina från Broken Fences hade tonsatt min dikt och jag darrade när jag försiktigt började lyssna. Snart övergick darrningarna till en bubblande glädje över vad vi hade skapat tillsammans...
Jag samlade ihop några av mina bilder och fick dessutom låna några av min son Martin, samt från vännerna Åsa och Maria. Det blev ett bildspel, en video som jag lade ut på YouTube.
Jag var stolt och nöjd, men ändå blev jag glatt överraskad över de kommentarer jag fick.
Beröm från mina musikskapande vänner värmde extra mycket:
Grymt vackert. Kan man säga så? Ja. (Christer)
Vilken hjärtlig låt. Ord är lite fyrkantigt för att beskriva musik och det som finns bakom orden. Hjärtligt är det bästa jag kan få fram. Ju mer jag tittar inåt desto mer ödmjuk blir jag över saker som andra skapar när man hör att det är just från hjärtat. (Karin)
This is beautiful! Great lyrics and I love the harmonies on the voice. It is so gentle and the pictures on the video are wonderful - lovely progression of seasons and moods. Well done to you both. 🙂 (Kevin)
The new version is even better Tom... Very beautiful. (Ken)
I found this song to be soothing... and these days that seems really important. I love the lyrics!! That is so cool that you are writing!!! The video (photos) were a very nice match with her soothing voice and guitar. (Jenai)
Very nice, Tom! (Doug)
Men du ❤️ (Nadina)
Fin låt som börjar lite trevande men växer i sin enkelhet !!! (Bosse)
Det är väldigt fint och stämningsfullt!! För övrigt är din svenska text (minst) lika bra. Morgan Erina som tolkar så innerligt är en ny bekantskap för mig. Onwards and upwards, Tom!! (Basse)
Ett axplock av övriga vänners kommentarer:
Vacker! Jag mår bra av att lyssna på den.... (Maria)
Men det var ju alldeles fantastiskt fint. Ny karriär på gång? Hur kom det samarbetet till? Drömskt och djupt, väldigt stämningsfullt. (Håkan)
Ditt stora hjärta omfamnar dikten/sången. 💖 💖 💖 (Marie)
Nästan "Jimmie Webb-KLASS”... (Stefan)
WOW! Så fantastisk låt o helt underbar text 💖 Du har så otrolig talang när det gäller att använda ord! 💖 (Jannice)
Va kul! Fin lågmäld sång. Eleganta verser. Man blir nyfiken på bakgrunden till samarbetet. (Janne)
Jag förstår att du är glad! Texten är mycket vacker. Underbart tonsatt och sjungen berör den än mer. (”I”)
Suveränt bra! På nåt vis stort att dom där känslorna av kärlek, och kanske förlorad kärlek, kan vara lika starka i vår ålder som när vi var unga... (Claes)
Den var ju underbar, ni är jätteduktiga. 👍👍👍 (Peter)
Verkligen en jättefin dikt! Och vad härligt att höra den sjungas också 😊. En sån rogivande känsla! (Marie)
Vilken fin låt o vilken dikt! Helt otroligt fint. (Merja)
Vi har nu njutit av denna helt fantastiska låt med en vidunderlig text och otroligt fina foton!!! Så stolt och glad du har anledning att vara. (Kristin)
Såå vacker text och melodi att mina ögon tårades! (Kersti)
🌺 Önskar jag hade en sådan liten fin vind. (”Frida”)
Det är inte av högmod jag visar dessa kommentarer, utan för att de fortfarande gör mig så glad.
Några månader senare började jag förbättra videon och i slutet på förra året blev den nya versionen klar, med aningen bättre bilder och framför allt bättre ihopmixade.
Nu är "The Wind" ju ”mitt lilla barn” som får leva sitt eget liv...
PS: Fler kommentarer både här och direkt på YouTube välkomnas...
Alla hjärtans dag... Jag fick flera hjärtan så fort jag slog på datorn, men... Här är till alla de som inte får något hjärta, och alla andra med förstås:
Jann Arden spelade 1994 in sin skiva "Living Under June" i Jackson Brownes studio och
när producenten föreslog en duett med Jackson var Jann tveksam om hon vågade fråga.
Men inspelning blev det och när Jann efteråt funderade på hur hon skulle tacka Jackson, då ringer han och tackar för att han fått vara med och sjunga. Tala om ödmjukhet...!
På tal om ödmjukhet så tänker jag idag också på Steve Earle och hans "Valentine's Day". Mycket stark kärlek skildrat sårbart, men ömt och kärleksfullt:
Visst är det härligt när man hittar hem igen... Nya möten, berörd på djupet och så inser du ännu tydligare vad som är viktigt här i livet...
När jag kom till bilen råkade denna låt starta och den passade perfekt:
When one door closes up
Another door will open up for you
Open up for you
Open up for you
I've waited long enough
And now I'm feeling strong enough to say
Each and every day
That I'm free again
Nothing's gonna bring me down
Free again
I found me again
Back on solid ground
Free again
- Bob Cruise / Marion Welch
En person besatt av pengar, som skövlar andras närmiljö för sin egen vinning... Man kan ju hoppas att han får sömnlösa nätter, men som Alan Hull uttrycker det: "Räkna bara dina pengar, så blir det bra...!"
Who need the trees and the flowers to grow
We can have a motorway with motorway dough
I know I know I know, they've got to go
Tear them down, mess them round
Make a mockery of all of the ground
And if you ever have a sleepless night
Just count out your money, it'll be all right
- Alan Hull
The trees tell us secrets that took ages to learn
- Alan Hull
Sådant kan nog inte en penningmagnat förstå... En annan typ av fattigdom...
Now some of the people are poor in the purse
They don't have the cash at the ready
And some of the people are crippled and lame
They can never stand up true and steady
And some of the people are poor in the head
Like the Simpleton fools that you see
But most of the people are poor in the heart
It's the worst kind of poor
It's the worst kind of poor you can be
- Richard Thompson
Nu verkar det som att man kan kalla vad som helst för motsatsen till vad det förefaller att vara och som det definitivt inte är... Så jag får väl utan att förändra innehållet ändra beskrivningen på bloggen till "Landets ledande blogg om alternativ mat" eller "Allt du vill veta om schack"...
Skogsvård eller motsatsen:
Skolbesparingarna i Eskilstuna:
"Den politiska majoriteten, Socialdemokraterna, Moderaterna och Centern har inte beslutat om besparingar eller nedskärningar, vi vill vara mycket tydliga med det. ... ... Ett målmedvetet arbete med att bli Sveriges bästa skolkommun pågår. Innan årsskiftet antog kommun-fullmäktige majoritetens årsplan för 2018 som innehåller betydande satsningar på skolan och våra unga".
- Jari Puustinen (M), ordförande i Barn- och utbildningsnämnden (citat från Eskilstuna Kuriren)
Ändå så måste skolorna avskeda fast anställd personal och på gymnasiet får man snart inte längre stöd i sitt modersmål... Min skola har tagit emot större delen av de ensamkommande flyktingbarnen, därmed inte kunnat hålla sin planerade budget och straffas nu för det genom att bli tvingade att spara det de överskridit... Det luktar död skunk lång väg!!!
Nu väntar jag på att Landstinget satsar på "att utrota alla sjukdomar" genom att sluta med alla säkerhetsföreskrifter... Eller att Trafiksäkerhetsverket startar en kampanj för frihet och ansvar och tar bort alla hastighetsskyltar...
Och jag ska träna lite frisparkar och peta Messi i Barcelonas anfall...! Det är väl ungefär samma rimlighet som Puustinens ambition... Och jag ska börja med att inte träna alls och sen använda en opumpad boll. Men ändå kalla det "en enorm storsatsning utan like"...
Life seems so rosy in the cradle
But I'll be a friend, I'll tell you what's in store
There's nothing at the end of the rainbow
There's nothing to grow up for anymore
- Richard Thompson
Detta lyssnade jag på när jag var ledsen som tonåring... Så deppigt att det mesta deppiga förefaller vara ett lyckorus...
Här en nyare solo-version med Richard:
Ändå så mår man bra av att höra detta... Ytterst märkligt, men föga förvånande...
Detta kallas av någon anledning "skogsvård" i vårt land...!
Nyligen gjorde jag en Spotify-lista med låtar om träd, som en slags hyllning till skogen...
Nu bytte jag ut några låtar och så blev det även en musikalisk kavalkad om att skydda den natur vi har kvar, mot "parasitic greedhead scam" som Bruce Cockburn uttrycker det.
Elenowen. Ännu ett par som jag aldrig hört tidigare... Vet inte någonting om dem, men det här är en sympatisk låt om kärlek bortom tid och rum. Dessutom en riktigt trevlig video, det råder knappast nån tvekan om att det är äkta känslor...
And when I hold you everything slows down
When I know you inside and out
I wanna show you there's no such thing as time
- Elenowen
Om man letar lite så hittar man lite information: Elenowen är en amerikansk duo, det gifta paret Josh and Nicole Johnson. Nog värt att kolla upp lite mer...
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
