Jag måste säga att jag inte vet... Så mycket har utvecklats negativt eller invecklats ännu mer... Pandemin härjar vidare, skogarna sågas ner och misstänksamhet och hat ökar ravinartat. När vi inte kan hantera vår egen besvikelse och rädsla, då slår vi vilt åt alla möjliga håll.
Visst finns det också mycket positivt som hänt och som ger hopp inför framtiden. Och så ännu mer positivt som faktiskt kan hända detta valår: Kanske får vi stå där och vinka farväl åt både Liberaler och KD. Det vore befriande härligt!
Om inte annat så finner jag min harmoni sittande och filosoferande under träden. Där finns helhet, ödmjukhet och man kan skymta en försiktig förhoppning om att vinden ska vända. Basse Wickman vet vad han sjunger om. Jag nickar igenkännande. Det skulle aldrig Annie Lööf eller Ulf Kristersson göra. Inte de där andra långt ute till höger heller. Har man så begränsad inlevelseförmåga så är det nog så. De fär sina kickar på annat sätt.
And if you ever have a sleepless night
Just count out your money, it'll be all right
- Alan Hull
Den metoden skulle inte alls funka för mig. Jag skulle nog i stället söka mig under träden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar