Pappa skulle blivit 100 år idag

Idag hade min pappa fyllt 100 år. Det är svårt att begripa hur fort tiden går...

Pappa var en sällsynt snäll människa, en aktiv man, en arbetare och han var ofta i farten. Men ändå kunde han ta det lugnt, bara han fick sitta i soffan och läsa tidningen på kvällen så infann sig ett slags lugn, som bara avbröts av när vår lilla hund ville få sin kvällschoklad. Hon iakttog förväntansfullt minsta rörelse han gjorde. Jag tror att pappa var ganska nöjd med livet då...

Han var inte speciellt verbal, men hade humor och en "cool" värme som gjorde honom väldigt trygg. Han tänkte alltid först på alla andra och därefter på sig själv.

Det är snart 15 år sedan han lämnade oss, men han finns ändå närvarande i så mycket...

Jag minns när han och mamma hade börjat intressera sig för antikviteter och öppnade en liten antik-affär "inuti" pappas sko-makeri, centralt i Eskilstuna.
De höll ofta på att fixa i ordning någon möbel hemma. Mamma var den som ledde jobbet och pappa utförde det praktiska. Ibland gick det inte som de tänkt sig, kanske sprack träbiten som de höll på att fixa i ordning, och mamma utropade:
- Idiot!
Pappa sträckte då fram handen och sa:
- Arvidsson.
Det räckte alltid för att lätta upp stämningen.

Pappa var en mycket duktig "fixare" och hittade ofta på nya sätt att lösa praktiska problem. Han hade en sällsynt förmåga att se nya lösningar, inget var omöjligt. Jag tror jag fått en del av den förmågan efter honom.

Jag har tidigare skrivit om något viktigt som jag lärde mig av min pappa:
När jag fick lära mig vad solidaritet är - 1 maj 2014

Här är vi hela familjen samlad på julaftonen 1960, några år innan syrran föddes. Jag är minstingen, snart 5 år gammal:

Stort GRATTIS Pappa...! Du finns här levande i mig!