När jag fick lära mig vad solidaritet är

Jag var bara 6 år när jag av en slump råkade höra ett samtal mellan mina föräldrar. Ett samtal som har präglat mig för evigt, även fast jag först långt senare skulle inse det.

Min pappa bedrev ett litet hantverk, en liten firma med en anställd. Han jobbade sex dagar i veckan och var på jobbet från 7 på morgonen tills han stängde då klockan var 18. På lördagar stängde han vid ett. Åtminstone 56 timmars jobb varje vecka... På sommaren hade han oftast råd att ta semester en vecka... En slags prototyp av en verklig arbetare...!

Han och mamma, som skötte hem och barn, samt ekonomin, hade sparat ihop pengar till att bygga en liten villa för 93 000 kronor och när jag var fem år flyttade vi in... Året efter kom en ekonomisk svacka och det var problem att få allt att gå ihop.

Tillbaka till det samtal jag inte skulle höra:
- Det här går inte, pengarna räcker inte....
- Jag vet att det är svåra tider, men vi kan väl vänta lite...
- Du måste säga upp din anställda, annars kommer vi bli tvingade att flytta ifrån huset!
Pappa blev tyst och så sade han lågmält:
- Jag kan inte! Det går inte... Om han inte har kvar jobbet kommer han att ta till flaskan igen och gå under... Jag kan inte göra det!
- Men din familj och dina barn... Går inte dom först?
- Jo, men jag kan inte... Det måste finnas något annat sätt!

Sedan hörde jag inte mer och höll tyst om vad jag hört... Jag vet att vi bodde kvar och den anställde jobbade kvar, fast lite mer oregelbundet. Jag antar att konjunkturen svängde...

Jag vet att jag inte riktigt förstod vad jag hört... Då... Men senare insåg jag att det var då jag verkligen lärde mig vad solidaritet är...!!

Jag har skaffat mig högskole-utbildning, hus och en massa annat, gjort en liten klassresa... Men jag skulle aldrig kunna ta för mig på någon annans bekostnad, hävda min egen frihet om den inkräktade på någon annans... Jag skulle aldrig kunna slå mig för bröstet och hävda att "alla slöa" får skylla sig själva... Jag skulle aldrig kunna sympatisera med borgare, eller ännu värre, högerextremister...

För jag vet, tack vare min pappa, vad verklig solidaritet är och det sitter inpräntat under huden. Jag var bara 6 år, men han visade mig att man kan tänka på andra före sig själv.



Det är många år sedan Natalie Merchant skrev "Motherland", men den är lika aktuell idag.

När det är mörkt och tycks bli mörkare behöver vi tröstande musik. Och vi behöver solidaritet. Det är väl det första maj handlar om...