Tim Renwick är ju ingen världskändis, men har handplockats till turnéer med Pink Floyd och Eric Clapton. Det säger väl det mesta...! Han gjorde även suveräna insatser i gruppen Sutherland Brothers & Quiver, samt på några av Iain Matthews tidiga skivor. Men mest utmärkande är väl hans prestationer tillsammans med Al Stewart. Här på "Life in Dark Water" skapar han ren magi mellan 2.27 - 4.01. Ett gitarrsolo på en och en halv minut som är bland det mest frapperande jag hört:
Här på Kai Olssons "Good Day" behöver Tim Renwick bara 25 sekunder (Lyssna från 1.51...!)
för att få det att explodera:
David Lindley är min favoritmusikant alla kategorier. Han förgyller alla låtar som han spelar på och har förmågan att utforska känslan i varje sång, varje stämning, rent av varje ton. Han lägger alltid fokus på stämningen, det unika i varje sångs känsla. "Mr. Dave" är ett levande under av toner, resonans, känsla, fingerfärdighet och en respektlös ivrighet att utforska det okända. Hör hans finstämda hjärtskärande solo på slutet av "How Long" med Jackson Browne från 1989:
Sen har vi ju Neil Young. Inte snabbast och inte så tekniskt finslipad, men vilket uttryck,
vilken känsla...!! Åtta minuters gitarr-taggtråds-solo i "Like A Hurricane":
Avslutar med en av de mäktigaste låtar som finns: Declan Sinnott skrev för många år sedan "Let Somebody know" till Moving Hearts andra LP, men det var först på deras tredje skiva,
"Live Hearts", som den blommade ut till den så oemotståndligt laddade låt den är för mig.
Musiken vävs samman och det finns en explosivitet i samspelet mot slutet. Declan Sinnott själv på en elgitarr som nästan sliter mig itu, Eoghan O'Neill rör om med sitt plötsliga bas-solo. Davy Spillane på irländsk säckpipa och Keith Donald på altsaxofon dekorerar dessutom fantasifullt. När Declan Sinnott börjar sola så uttrycksfullt och omvälvande efter 6 minuter befinner jag mig snart i paradiset... Jag saknar ord...!
Det är väl så ett gitarrsolo ska vara...?
Skön lyssning! Särskilt sista.
SvaraRadera