bästa gitarrsolon som jag upplevt:
Jerry Garcia: Så kantigt bedårande spel på lika bedårande "Black Muddy River". En låt om döden, en låt som ofta får mig att gråta. Från "In The Dark" med Grateful Dead:
Danny Kirwan i tidiga Fleetwood Mac: Så makalöst vackert spel på "Sunny Side of Heaven". Från skivan "Bare Trees":
Malcolm Jones i Runrig med "Tuireadh Iain Ruaidh": Pampigt och vackert så man kan känna regnstänk i pannan... Från Runrig's album "Heartland":
Pat Metheny låter fingrarna springa runt på Joni Mitchell's "Amelia + Pat's Solo" från den oerhört starka live-skivan "Shadows and Light". Jonis gitarr-riff är inte så dumt det heller:
Bruce Cockburn's opolerade, men ack så berörande, spel på "When It's Gone It's Gone":
Man kan ju undra om det är ett solo när det håller på hela låten... Hur som helst är detta
en av mina absoluta favoritlåtar, alla kategorier. Det är lätt att förstå att Cockburn blivit
kallad "världens bästa gitarrist":
Nu återstår det bara att redovisa några akustiska solon...
In the dark är en riktigt liten pärla. Vad jag hade velat sitta i lokalen, i mörkret, när de spelade in den plattan.
SvaraRaderaÄlskar Black Muddy River, kantig är en klockren beskrivning.