Trots bra recensioner och goda kontakter så fick hennes lite Little Feat-inspirerade musik inte så mycket mer uppmärksamhet. Desto mer uppmärksamhet fick Nicolette av manliga kollegor och det var flera hon hade förälskelser och/eller relationer med. Andrew Gold producerade albumet "All Dressed Up and Nowhere To Go" (en makalöst bra album-titel...!) och det är för mig pärlan i hennes utgivning. Jackson Browne bidrog med en outgiven låt, "I'll Fly Away", en stark öppning på skivan. Trots att musiken spretar åt flera olika håll, så finns det inte ett ointressant spår.
"Just Say I Love You" är den absoluta perfekta tryckaren en lyckad kväll. Visst är den lite smörig på ett sätt, men stämmorna och Nicolettes känsliga sång får mig att älska den högt och klart. Tror det är den låt jag skulle välja om jag skulle få välja en låt att avsluta en fest med... Helt suverän och bättre blir det inte när det gäller en tryckare att dansa till.
Nicolette fick därefter mindre och mindre framgångar och ett försök med ett italienskt bolag slog inte alls väl ut. Nicolettes sista skiva blev en barn-skiva, "Sleep Baby Sleep", kanske en slags reaktion på alla tveksamheter. Hon gjorde även 1992 comeback som körsångare hos Neil Young på dennes skivor "Harvest Moon" och "Unplugged".
Hon gifte sig 1990 med trummisen Russ Kunkel och fick en dotter, Elsie May Larson-Kunkel, som nu har en egen karriär.
Nicolette dog 1997, 45 år gammal, av en hjärnsjukdom. En hyllningskonsert, som även blev en skiva, spelades in och otroligt många kända artister var med. Det verkade som hon kände alla och de älskade henne, men ändå fick hon aldrig den uppmärksamhet hon förtjänade och så hårt jobbade för. Live-skivan "Live at the Roxy" släpptes 2006, 27 år efter den spelades in, och visar verkligen vilken speciell röst denna tjej hade.
"Just Say I Love You" - Nicolettes absoluta pärla, som du bara inte får missa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar