Jerry Donahue är amerikanen som flyttade till England och förändrade brittisk folkrock med sitt makalöst smakfulla gitarrspel och när vågorna kommer in i "The Sea" på Fotheringay's debut-album tar jag instinktivt skydd med kroppen! Det suggestiva spelet på "Nothing More" är också bland det vackraste jag hört någon spela på en elgitarr:
Därtill:
En av de mest fantastiska låtar som gjorts: "One More Chance" med Fairport Convention innehåller ett gitarrsolo så expressivt och explosivt att jag inte kan hitta några ord...
Läs mer på bloggen, och lyssna, här: Ännu en chans.
Förutom sitt gitarrspel i Fotheringay och Fairport Convention så har Jerry Donahue gjort en kulturell hjälte-insats när han sett till att dessa verk till slut getts ut på skiva:
1) Sandy Dennys live-skiva "Gold Dust" restaurerades ödmjukt och Donahue ersatte även gitarrerna med nyinspelningar för att få det lyssningsbart. En av de skivor som fått mig till tårar vid första lyssningen...
2) Han letade upp det outgivna materialet till Fotheringays andra skiva och fick det att bli ett helt album.
3) Han var med och fick Fotheringay-boxen utgiven, med den fantastiska DVD:n. Bara drygt 17 minuter, men en av de DVD-skivor jag skulle ta med mig till en öde ö... Se och hör det hela här:
4) Mot alla odds återuppstod Fotheringay utan Sandy Denny förra året och de var just ute på en kort turné i somras. Bara några veckor innan stroken spelade Jerry Donahue så här med Fotheringay på Newport Folk Festival:
Jag önskar Jerry ett stadigt tillfrisknande och att han på något sätt ska kunna uttrycka sig med en gitarr igen... Oddsen är små, knappt det, men jag hoppas det, och att han ska återvända till ett liv så bra som det är möjligt...
Livet är skört, oerhört skört, och jag har funderat mycket idag... Varje sekund är värdefull...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar