Jayhawks - ett av de stora banden

Jayhawks - Nalen, Stockholm 2016-09-15

Mot slutet säger Gary Louris: "Oh, a grey hair...! Where did that come from...?" Det syns att Gary har blivit äldre, ovanligt korthårig och med grå skäggstubb... Men han verkar må bättre än på länge och har lärt sig uppskatta det han har här i livet, som det fenomenala band han leder: Marc Perlman på bas, Tim O'Reagan på trummor och sång, samt Karen Grotberg på keyboards och stämsång. De har alla varit en del av Jayhawks mycket länge nu. Den nye gitarristen Jeff "Chet" Lyster, som även spelar steel, imponerar med några riktigt fina solon.

Nalen fylldes denna kväll och förvånansvärt många yngre var där för att höra Jayhawks spela både nytt och gammalt i nästan två timmar... Inget snack om att det här är ett av de stora banden, även utan Mark Olson. Gary Louris står förstås i centrum, men Karen Grotberg fyller dekorativt ut ljudbilden och står för fina harmonier. Minst synlig, men oerhört viktig, är Tim O'Reagan vars stämsång är så suverän att man häpnar. Därtill en duktig trummis...!
Tim stal nog lite av showen när han framförde sina "Tampa to Tulsa" och "Bottomless Cup". Här finns en video med "Tampa to Tulsa" från gårdagskvällen. Efter den kom kvällens längsta applåd och ovationerna för Tim var överväldigande. Välförtjänt...! Kvällens absoluta höjdpunkt för mig...! Här en helt annorlunda version, i mycket bättre inspelnings-kvalitet:



Bredvid mig stod ett ungt par och när "The Man Who Loved Life" började med frasen "Won't you take my hand?", då tog de varandras händer och log. När sedan Tim O'Reagan så starkt sjöng sin "Tampa to Tulsa" återupprepades det hela när dessa textrader framfördes:
Please don't ask, take my love and make it last
Please don't ask, ease my worried mind
And take my hand
- Tim O'Reagan

En annan höjdpunkt var när Gary Louris började extranumren ensam med akustisk gitarr och spelade en gripande vacker version av "Settled Down Like Rain".

Jayhawks har gjort så många möjliga hit-låtar att det närmast är ett bakvänt mirakel att de aldrig fått någon riktig listframgång. Kanske de helt enkelt är för bra. Den nya skivans låtar lät riktigt bra på scen och skivan växer fortfarande. Visst är den ojämn och lider lite av en torr digital produktion, men live så blir det mycket bättre.

En riktigt fin kväll med ett band som förtjänar mycket mer uppmärksamhet... Det är jag övertygad om att alla på Nalen denna kväll skulle kunna skriva under på...!

Avslutar med en färsk TV-inspelning av "Quiet Corners and Empty Spaces", med den nye kortklippte och skäggige Gary Louris. Vad spelar det för roll med några gråa hårstrån...?



Det var igår exakt 24 år sen "Hollywood Town Hall" släpptes... Kanske de skulle spelat den från start till slut...? Fast det förutsätter ju en viss Mark Olson... Och detta band är ruskigt bra även utan honom...! Om än lite annorlunda...