När svensk musik var "skit"...

När jag skulle fylla sju år invaderades mitt liv av rock-musik, fast det då kallades "pop", och ingenting skulle någonsin mer bli sig likt... Jag och brorsan började köpa skivor, vi samlade på bilder av idolerna och satte upp på väggarna, jag odlade långt hår och det var bara "pop" som gällde. Om vi i vårt rum i källaren hörde något radioprogram och var beredda att spela in, ifall något nytt bra skulle spelas, och de ropade från övervåningen att det var mat, smög en av oss ut i hallen och meddelade kallt:
- Det är pop...!!!
Underförstått: Vi kunde inte komma och vi ville inte bli störda!

Givetvis var vi list-nördar. Det var viktigt med topp-listor och vi hittade på egna av alla möjliga sorter. Lika oviktigt och ointressant som jag anser listor vara idag, lika mycket motsatsen var det då. Tio i topp på lördagar och Kvällstoppen med försäljningslistan på tisdagskvällarna var heliga. Vi skrev ner listorna och för att förtydliga det hela skrev vi ett stort "P" framför alla pop-låtar och ett "S" framför de svenska låtarna från Svensktoppen. "S" stod för "Svenskt", men även för "Skit"...!!

Pop skulle framföras på engelska...! Punkt slut.

Det tog några år och en segsliten utveckling innan jag kunde erkänna att bra musik även kunde sjungas på svenska. Tack och lov kom engagemang i Musikforum och annat och övertygade mig om hur fel jag hade haft...

En skiva på svenska som jag senare gillade, men som inte så många andra brydde sig om:


'Trettioåriga Kriget' tappade sin sångare och blev 'Kriget' och jag tyckte bassisten Stefan Fredin sjöng mycket bättre. Här finns några låtar som jag än idag gärna lyssnar på:
"Regn Regn Regn" - Den andra sidan av sommaren....
"Blues" - Christer Åkerbergs gitarrsolo är enormt...!
"En Liten Man" - Tänkvärda tankar om vad man vill, och inte vill, vara...

Nej, allt svenskt var inte skit... Tänk så kategorisk man kunde vara när man var liten. Allt är inte svart eller vitt, gott eller ont... Det mesta är rejält skiftande, och de flesta av oss är nog ganska randiga, och tur är väl det...!