Mary Black är stor på Irland, så stor att hela konsertlokalen (med bord eller hyllor för alla öl-glas) tystnar och alla lyssnar koncentrerat... När hon ganska tidigt kör sitt paradnummer "No Frontiers" sjunger nog alla med och det blir nästan som en psalm. Bra, vansinnigt bra till och med...
Redan i första låten blir det uppenbart vilket otroligt bra band hon har... Saxofonisten Richie Buckley blåser så alla förväntningar infrias tiofalt direkt han tar ton. Helt makalöst...! Han varierar mellan olika saxofoner, och även lite keyboard, och förgyller kvällen med sitt spel.
Pat Crowley på piano, keyboard och dragspel får också utrymme att skina. Bill Shanley på gitarr är följdsam och fyller ut med en del fina slingor. Nick Scott på kontrabas ger ljudbilden både stuns och rymd. Ovanpå detta Mary Black's fina stämma, som än i dag håller bra och som bara blir bättre under kvällen.
När hon avslutar första delen med "A Woman's Heart" undrar man ju vad hon har att lyfta fram i nästa set. Jodå, det vimlar av bra låtar som hon tolkar som om de vore hennes egna och Mick Hanly's "Past the Point of Rescue" blir en annan riktig höjdare.
Mary's dotter Róisin O inledde konserten och kom även in på slutet. Róisin är definitivt en begåvning och har en röst med stort omfång. Antar att hon noga övervägt sin inriktning för att bli mer än "Mary's dotter". Det är bra, men jag blir lite tveksam när hon vandrar upp och ner i skalorna. Behöver nog lyssna lite mer...
Efteråt står både mor och dotter och signerar skivor och för Mary's del även den självbiografi hon skrivit om sitt liv. De tar sig tid att prata med alla och det blir en fin slutkläm på en kväll jag förväntat mig mycket av, men som vida överträffade dessa.
Länk: Mary Black's hemsida - med biografi, diskografi och låttexter, samt mycket mer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar