För femte sommaren i rad spelade Elliott Murphy på Blidösund och för mig var det fjärde gången som jag följde med. Undrar om inte detta var den allra bästa kvällen, fast det är ju hårfint... Ett sådant proffs som Elliott bjuder alltid på en show i högsta klass och det märks att han verkligen gillar spelningarna på den gamla ångbåten.
Redan i första set fick han upp ångan (fyndigt, eller hur?) och det blev en härlig stämning på båten. Andra set blev ännu intensivare och låtarna följde ibland direkt efter varandra utan prat. Snacket var annars som vanligt fyndigt och inspirerat. Mot slutet lyckades han till och med nästan uttala 'Blidösund'...!
Vad som för mig avgör om en kväll med Elliott Murphy blir bra eller riktigt bra är om han spelar "Caught Short In The Long Run". Och det gjorde han, efter önskemål från den franske mannen på första raden. Kvällens höjdpunkt, trots störande ångvissla. En helt suverän låt som berör ända längst in... Det samma kan man säga om "Anastasia", som var en fröjd att höra och som alltid berör.
En annan höjdpunkt är alltid "You Never Know What You're In For" och "Diamonds By The Yard". Men ingen "Green River" eller "A Touch of Kindness"... Synd också att han redan sorterat bort "Land of Nod" från den senaste skivan med nytt material. Den är så bra att den borde alltid vara med. Men under två timmar går det ju inte att få med mer än en bråkdel av Elliot Murphy's bästa låtar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar