Att kombinera känsliga jazz/blues/visa-sånger och ett ekivokt mellansnack som närmast får Sinead O'Connor att framstå som en blid lucia... det kräver mod, integritet och en kraftfull pondus som ingen kan ifrågasätta. Mary Coughlan klarar det galant på scen i mysiga 'Nells' trevliga lokal denna fredagskväll i London. Redan i första mellansnacket har hon sagt "fucking" otaliga gånger och berättar att hennes andra f.d. man skrivit denna låt, men att hon slutat spela den för att "the asshole gets money out of it"... Det är fräckt, ekivokt och provocerande snack hela tiden, vi skrattar så vi knappt får luft, och sen så kommer det en låt som berör och vibrerar av känslor. Det är storartad scen-konst det...!
De två musiker hon har med sig, Johnny Taylor på piano och Daniel Bodwell på kontrabas, låter som om de var betydligt fler, fyller ut och kliver fram. Detta är bland det häftigaste jazz-komp jag hört. Taylor spelar otroligt expressivt, som om han hade fyra armar och 20 fingrar... Två sångerskor bidrar ibland med fina stämmor, men det är Mary Coughlan som dominerar och hon gör det kraftfullt...
Bland höjdar-låtarna fanns "I Can't Make You Love Me" och Joy Division's "Love Will Tear Us Apart". Det var då svårt att hålla tårarna borta, så kraftfullt och känsligt framfördes de...
I nästa mellansnack skrattade man ohejdat igen...
Mary Coughlan ska nog höras så här, det var en fredagskväll man kommer att minnas... Länge!
Länkar:
Mary Coughlan's hemsida - med diskografi och annat du vill veta.
Mary Coughlan: 'I made many people's lives hell' - Intervju i The Guardian 2011, som säger allt om hennes brokiga bakgrund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar