Tidigt 70-tal... Eagles sjöng Jack Tempchin's "Peaceful Easy Feeling" så vackert att blommor knoppades, Dan Fogelberg sjöng harmonier med sig själv i en flod av stämmor och America spelade "A Horse With No Name" så att man kunde ta gift på att man satt på hästryggen.
Jag var ung och, formad av 60-talets "allt är möjligt"-anda, försökte jag skapa mig ett vuxet liv med hedersamma byggstenar... Musiken kallades country-rock och andades harmoni, utan sliskig sötma, men idag tycker jag att "ballad-rock" kanske vore en bättre benämning...
Stämningsfull musik...! Nya vidder att utmana...! Härliga tider...!
När jag lyssnar på Jeff Larson's nya skiva får jag en känsla av att jag befinner mig tillbaka på 70-talet. Resonansrika akustiska gitarrer kompar och sångstämmorna gör mig harmonisk och glad. Kollar att skivan verkligen inte är en återutgivning, eller en okänd solo-platta med Glenn Frey eller Dan Fogelberg... Nej, det är Jeff Larson som med stor hjälp av Jeff Pevar och lite sånghjälp av America's Dewey Bunnell och Gerry Beckley gjort en alldeles förträfflig 70-tals skiva där även ljudbilden och mixningen är fulla av behagliga 70-tals-attribut.
Smakfullt, suggestivt och varenda låt håller en frapperande klass... Det finns givetvis en stor portion oskuldsfull drömtillvaro som genomsyrar min upplevelse av hela skivan, men det ligger nog mest i mina associationer... Inte mig emot...! En del saker var faktiskt bättre förr...!
Länk: Jeff Larson's hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar