Sera Cahoone var trummis på Band of Horses debutskiva 2006, och redan som 12-åring kompade hon några blues-artister på en lokal bar i Denver. Men hon sadlade om och började spela gitarr och skriva sånger.
Tre album har det hitills blivit med den långa tjejen med den vänligt naturliga rösten, som får dig att känna dig så närvarande mitt i musiken, som om Sera sjöng bara för dig, i ditt eget hem.
Här en härlig spelning högt uppe på taket hos KEXP:
Samma jordnära känsla här hos NPR:
Det är något vardagligt tilltalande med denna tjej...!
En av låtarna där är Grateful Dead's vackra "Black Muddy River" med oerhört stark lyrik av Robert Hunter:
When it seems like the night will last forever
And there's nothing left to do but count the years
When the strings of my heart start to sever
And stones fall from my eyes instead of tears
- Robert Hunter
Scott Merritt tillhör mina obskyra favoriter och hans album "Violet and Black" från 1990 anser jag vara ett av de fem bästa alla kategorier. Lyssna t.ex. på "Burning Train", "Violet and Black", eller "Bell To Bell".
"Violet and Black" är en fullständigt fantastisk skiva där varje ton, varje trumslag, varje inandning, varje betoning känns absolut självklar. Och så finns det en energi som bara sprudlar fram... Och därtill en unik finessrikedom av spännande och överraskande arrangemang.
Hur musikvärlden missat denna pärla är helt obegripligt!
Förra skivan "The Detour Home" kom 2002, så något hopp om en sjätte skiva hade jag nog knappt längre. Men, eftersom en ny konsert dök upp på You Tube för ett år sedan, så hade hoppet väckts till liv igen...
Nu finns "Of" att beställa som kombinerad LP och CD från Scotts egen hemsida.
Denna gång är det lågmält och avskalat. Scott Merritt spelar främst tenor ukulele oerhört fascinerande, texterna är lika lyriskt påhittiga som vanligt och Scott sjunger med en inlevelse som nästan sliter lyssnaren i stycken. Jeff Bird spelar bas med effektfull dynamik på några låtar.
"Bragging Right" och "Willing Night" är typiska Merritt-sånger som jag skulle kunna höra hundratals gånger i rad och ändå hitta nya upptäckter i. Men alla åtta låtar är dynamiska knippen av sprudlande styrka, trots sin lågmäldhet.
Detta är smalt, och spellängden är bara dryga halvtimmen, men det är alldeles speciellt. Så långt bort från allt kommersiellt det går att komma, avskalat till naken utsatthet och med en påträngande närhet. En stor musikkonstnär har gett oss ännu ett album att älska.
Det är något magiskt över Scott Merritt's musik. Andas in och lyssna...!
Jag har ju lyssnat ivrigt och aktivt på musik i mer än 50 år, så jag vet ju vad jag tycker om. Oftast...! Men det är alltid lika härligt när man upptäcker att man verkligen gillar något som man normalt sett inte skulle uppmärksammat.
Att överraskas, inte kunna motstå, bara slukas med, tycka om rakt upp och ned... Att vidga vyerna och inse att bra musik uppstår av känsla och värme, av kärlek och lust, av sökande och närvaro.
Nadina har gjort en singel som jag helt enkelt sköljs med av... Kraftfullt, men ändå sårbart. Ärligt. En refräng med ett ordentligt drag och lugnare partier som ändå behåller intensiteten. Det är inte det lättaste, men Nadina fixar det galant.
En fantastisk tjej som verkligen förtjänar att få lyckas...!
Syrran har hittat några bröd som vår mamma bakade och stoppade i frysen. Hennes goda och nyttiga småbröd, som var något alldeles extra... Det är fint att sitta andmäktigt i köket och äta dem, men det är lite konstigt, tankarna flyger iväg till den person som formade dessa bröd och som nu inte längre finns här hos oss. Fysiskt. För känslomässigt är hon väldigt närvarande när jag sätter tänderna i dessa skapelser...
Kanske är det så, att för alla oss som inte skapar någon kultur som lever kvar och påverkar kommande generationer, så finns det inget mer att hoppas på än att någon ibland ska tänka på oss när vi är borta...
Luka Bloom förlorade sin pappa nä han var väldigt liten. Många år senare skrev han
"The Man Is Alive", en rasande stark låt om att minnas någon man saknar!
Neil Young har gjort det några gånger, skrivit hyperaktuella låtar (Ohio, Living with War) vid politiska missöden och snabbt gett ut dem på singel, eller digitalt i det senare fallet. Nu har jag upptäckt att John Gorka också gjort det:
John Gorka skrev "Give Us Back Our Water" om vatten-katastrofen i Charleston för drygt
ett år sen, där industri-pamparna godkände ett läckage som förgiftade dricksvattnet. Av missstag sade de efteråt, jag antar att de innan sade att systemet var idiot-säkert...
Hur som helst, en riktigt bra och angelägen låt blev det...!
Ännu en intervju med Jackson Browne värd all uppmärksamhet och en timme av din tid.
Han berättar levande om uppväxten och den första tiden som kompositör och som artist.
Och han är riktigt rolig också...!
Missa inte hur skivbolaget Elektra lyckades trolla bort en hel vers på "The Pretender" vid en återutgivning...!!!
Inte är det lätt att intervjua och inte är det lätt att bli intervjuad. Men det finns tillfällen som mer blir som ett möte och som blir något alldeles speciellt. Lyssna på "Coffee with Alice" när italienska Alice Carbone möter Jackson Browne. Alice säger i introduktionen: Ta dig tid att lyssna på en av de mest ödmjuka människor jag mött...!
Jackson bjuder generöst på sig själv och berättar om sin uppväxt, om sin pappa och när han började spela trumpet. Om tiden med Nico i New York. Om hur han länge inte gillade sin egen röst och en dryg timme senare avslutar de med att prata om åldrande och döden. Ödmjukt och personligt med en positiv förundran att få leva.
1:a maj och en politisk helgdag, bara det något att uppmärksamma... Men...
Igår så gick ledande moderater fram och föreslog att man ska förbjuda "organiserat" tiggeri. Alltså: Angrip följderna och inte orsakerna till problemet...!
I konsekvensens namn medför väl det att det blir olagligt att stå med en bösssa och samla in pengar för t.ex. Amnesty International. Eller för en skolklass att "skramla" ihop pengar till en skolresa...
Moderaterna förnekar sig aldrig. De är en skam för demokratin och någon humanitet lär inte deras politik någonsin visa...
Med Reinfeldt försvann tydligen även "öppna upp ditt hjärta"-utlåtandet. Visst är det lite underligt att när de har makten, då retar man sig på dem. När efterträdarna visar sig vara ännu värre, ja... då kan man faktiskt sakna dem lite.
Men hur var det nu...? Arbetarparti...? I så fall är jag påven...!
I feel a shadow passing over me
That could stay forever more
Like a wave I'm breaking far in sea
There's no one to hear the roar
And the days are drifting into seasons
They're the hardest I have ever known
A million spaces in the earth to fill
But there's no going home
No going home
- Steve Knightley
Kate Rusby och Kathryn Roberts gjorde ett helt enastående album 1995, bara 21 och 22 år gamla. John Tams deklarerade att nu kunde han gå i pension, vilket han dock inte gjorde, då det nu fanns unga sångare som kunde ta over.
Steve Knightleys fina "Exile" var en av orsakerna att jag föll pladask för dessa unga tjejers röster och än idag följer dem, även om de kanske inte nått dessa höjder mer. Men ska du ha en enda skiva med kvinnlig brittisk folksång är detta nog den du ska inskaffa...
Dawes "Something In Common" inspirerade mig att tolka lyriken och associera fritt...
Det här blev resultatet:
Alla drömmar som aldrig fick något slut
Mornar som startat med väckarklockans signal
Delar utan helhet
Inget mer som föll på plats
När jag stirrar på min frukost
Alla ostmackor som jag gjort och sedan förgjort
Om och om igen
Alla koppar kaffe som värmt och lugnat
Fått mig att sitta still en stund
Innan jag satte fart
Alla dagar jag letat efter mening
och peppat mig själv att se
Allt jag jagat som inte längre betyder något alls
Fast det en gång brann
och brände som fan
Mannen jag är och den jag vill vara
Har de beröringspunkter?
Eller är de vilt främmande för varann?
Jag hoppas de har något gemensamt...
Alla gånger kärleken attackerat
Raserat allt och ändå överlevt
Alla vägar som verkade som självklara val
Men ändå ledde mig överallt dit jag inte ville
Eller dit jag trodde att jag ville
Eller något där emellan
Alla hemligheter jag inte ens visste att jag hade
Det jag aldrig förstod fast jag var övertygad om just det
Alla frågor som bara vuxit sig starkare med åren
Svar vet jag inte ens längre om jag behöver
Ibland känns det som jag levt bakom en kamera
Väntande att se det jag aldrig kommer att få se
Där annat plötsligt dyker upp och jag dokumenterade
Trodde jag reflekterade och förstod
Men nu inser jag
Att om jag inte begränsar ramarna
Får jag ett större synfält och färre missförstånd
En vidsynthet som hjälper mer och mer
Alla irrvägar som ändå ledde någonstans
Alla kärlekar, vänner och glädje som kommit min väg
Visade sig oftast först när jag inte längre letade
Utan bara var närvarnade i dagen, i nuet
Öppen för att känna
Ta in och ge ut
Vetande allt och...
Ingenting
Vägar leder fel
Men de leder alltid någonstans
Andra vägar tror man leder rätt
Men hamnar ändå utan utsikt eller insikt
Och ändå vet jag
Att de har något gemensamt...
- ArT 2015-04-24
Dawes kan även tolka sina egna låtar akustiskt:
Det blir så annorlunda och ändå så vidrigt bra... Jag vet nog bara Neil Young som lika övertygande gör om sina låtar från elektriskt till akustiskt eller tvärtom.
Ibland får en del musik vila ett tag och när man sen åter börjar lyssna märker man vad man saknat, åter skiner och glänser och berör musiken som när man först upptäckte den.
Great Lake Swimmers kommer i dagarna med första skivan sedan 2012 och frontmannen Tony Dekker har under tiden gjort ett fint soloprojekt. Nu kommer "A Forest of Arms" och den är inspelad på speciella platser för att få rätt akustik och en klangbild som på den tiden man lyssnade för att bedöma bra ljud och inte bara mätte den elektroniskt. Då, på 70-talets senare del, när resonanser och brus stärkte upp ljudet till något dynamiskt och välljudande, långt ifrån det överstyrda torra digitala ljudet vi ofta möter idag...
Vilken klang och vilken dynamik när Tony Dekker tar ton i denna fascinerande miljö...!
Men Great Lake Swimmers handlar mer än om ljud och akustik, det finns också en skör sprödhet, en lågmäld intensitet och därtill några av de bästa låtar som skrivits under 2000-talet. Det ska bli mycket spännande att se om de åter når de höjder de gjorde på "Bodies and Minds" 2005 och på "Ongiara" 2007. Det finns vissa indikationer på det...!
Kyle Carey - "North Star" - Americelta Records 2014
Många akustiska stränginstrument som klingar kristallklart och nyansrikt, så som skivorna lät på 70-talet. Luftigt och rogivande och väldigt välbehagligt att sätta på en gråmulen morgon, och du vaknar till liv direkt...
Alltför vacker musik skapar lätt lite ambivalens hos mig. Det kan så lätt bli lite menlöst och för välsvarvat för mina öron. Men inte så här...! Det här är vackert, mycket vackert, men det finns inte det minsta inställsamhet eller något annat som irriterar.
Amerikanska Kyle Carey är en ny bekantskap för mig, men hon har fin hjälp av det engelska paret Ben Walker på gitarrer och Josienne Clarke på härlig stämsång. Så det blir som en fräsch mix av bluegrass, folkmusik och singer/songwriter.
På Kyle Carey's hemsida finns flera av texterna och även de är ofta harmoniska, men inte alltid, ändå är det den känslan som genomsyrar detta album. När Ben Walker spelar elgitarr på en låt blir det nästan omvälvande trots att han spelar med lite Knopfler-stuk. Det kunde ha varit ännu lite mer sådant, men man kan inte få allt...
Det här är lika fräscht som en utflykt en tidig sommarmorgon.
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
