Igår så gick ledande moderater fram och föreslog att man ska förbjuda "organiserat" tiggeri. Alltså: Angrip följderna och inte orsakerna till problemet...!
I konsekvensens namn medför väl det att det blir olagligt att stå med en bösssa och samla in pengar för t.ex. Amnesty International. Eller för en skolklass att "skramla" ihop pengar till en skolresa...
Moderaterna förnekar sig aldrig. De är en skam för demokratin och någon humanitet lär inte deras politik någonsin visa...
Med Reinfeldt försvann tydligen även "öppna upp ditt hjärta"-utlåtandet. Visst är det lite underligt att när de har makten, då retar man sig på dem. När efterträdarna visar sig vara ännu värre, ja... då kan man faktiskt sakna dem lite.
Men hur var det nu...? Arbetarparti...? I så fall är jag påven...!
I feel a shadow passing over me
That could stay forever more
Like a wave I'm breaking far in sea
There's no one to hear the roar
And the days are drifting into seasons
They're the hardest I have ever known
A million spaces in the earth to fill
But there's no going home
No going home
- Steve Knightley
Kate Rusby och Kathryn Roberts gjorde ett helt enastående album 1995, bara 21 och 22 år gamla. John Tams deklarerade att nu kunde han gå i pension, vilket han dock inte gjorde, då det nu fanns unga sångare som kunde ta over.
Steve Knightleys fina "Exile" var en av orsakerna att jag föll pladask för dessa unga tjejers röster och än idag följer dem, även om de kanske inte nått dessa höjder mer. Men ska du ha en enda skiva med kvinnlig brittisk folksång är detta nog den du ska inskaffa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar