Okej, jag är beredd

Okej, jag är beredd… på ytterligare fyra år:

att se hur invandrare, som en gång tvingats fly från allt, utpekas som roten till allt ont…

att se hur man trakasserar ofrivilligt arbetslösa och kallar dem lata…

att uppleva hur man förföljer sjuka och tror att de blir friskare om de blir riktigt fattiga…

att få ett nytt brev från försäkringskassan om att jag ska söka tjänstledigt från min 75% tjänst för att lära mig söka jobb över hela Sverige för den återstående 25%-delen…

att tvingas se hur kärnkraften byggs ut. Tack och lov slipper jag se hur våra barnbarnsbarn om flera tusen år får ta hand om våra radioaktiva sopor…

att se hur vår gemensamma egendom säljs ut till några få riktigt rika typer…

att bevittna hur man ser till att pensionärer och andra fattiga blir ännu mer fattiga för att de rikaste ska få mer i sina plånböcker…

att tvingas nervärderande bedöma våra elever även när de gör sitt yttersta… i den grundskola som är obligatorisk att gå i….

att försöka bortse från att vi exporterar vapen till länder i krig…

att höra vår kulturminster uttala sig att kultur är detsamma som underhållning…


jo, jag är beredd, men tro inte att ni får min sympati, inte ens det minsta uns av respekt…
jag kommer att skaka på huvudet, spotta i rännstenen och fortsätta vägra tro att folk som röstat på er är så hjärtlösa och egoistiska som er politik är…

jag vägrar att tro att människor inte har lika värde och jag vet att vi måste hjälpas åt om det här samhället ska bli bättre…

jag är beredd… och förbaskat rädd att vi hamnar ännu lägre när det gäller anständighet, ödmjukhet och inlevelse…

Time To Ring Some Changes !

Några låtar till inför valet:

Dags för några förändringar:
The Albion Band – Time To Ring Some Changes

Att alla inte kan vinna rår marknaden inte för:
Euskefeurat – Marknadsvisa

No, don't bother telling me
I can see it all for myself
Strawbs – A Mind Of My Own

En kampsång kan alltid behövas:
John Tams – Unity - Raise Your Banners High

och en till:
Swan Arcade – Raise Your Banner

Och det handlar helt enkelt om:
Lindisfarne – Bring Down The Government

Speciellt tillägnat Fredrik Reinfeldt:

Arbetets värde och pris

Ännu en låt inför valet:

Och där ute i natten
över djupsvarta vatten
har tankarna vandrat
på sin irrande färd
Vandrat på nattgammal is
tankar om arbetets värde och pris

Euskefeurats "Tankar på nattgammal is" säger egentligen allt: Är arbetet värt så mycket att vi ska slita ut oss, gå i väggen och ändå kunna kickas ut när som helst? Ska vi ha egoism eller solidaritet? Ska vi fortsätta att trakassera sjuka och ofrivilligt arbetslösa? Behöver verkligen de rika i vårt land ännu fler skattesänkningar?

Visst låter annars skattesänkningar bra... Men om man ser det i relation till sämre vård, misstänklig-görandet av sjuka, ännu mindre resurser till skolan, mer våld på gator och torg, osv, så är åtminstone jag hellre med och betalar!!

Högern vill bestämma över folket! Och de gör de. Det är deras värderingar som styr det mesta. Hur kan man kalla det rättvisa att löneökningar mäts i procent? 2% för en VD kan röra sig om vad som är årsinkomsten för en deltidsanställd städerska... Och då nämner vi inget om traktamenten och representation osv.... Makten har i mycket förskjutits till lobbyister och andra osynliga snubbar (som vi inte har valt), som de riktigt rika har råd at anlita. Makten finns där pengarna finns. Högerpolitik = Några vinner på de andras misslyckanden! Inbilla mig inte att alla kan vinna! Det är lika omöjligt som att alla lag kan vinna allsvenskan, det ligger liksom i systemet att någon även ska komma sist. Så är all konkurrens! Sen kan man ju tycka att det är bra eller dåligt...

Ekonomiskt tror jag vi måste tänka om ...från kort sikt till längre. En utgift "nu" kan bli en ordentlig besparing om 2 år. Men alla politiker tänker bara på årets budget... Tror att vi måste dela på de jobb som finns, ungdomen måste få jobb, annars är alla framtida budgetar körda.

Fast lika viktigt just nu är att se till att SD blir utan något som helst inflytande och att vi börjar ta hand om vår miljö bättre.

Ta till vänster om du minns vad solidaritet är och om du inser att vi snart måste besinna oss om våra barnbarn över huvud taget ska ha nånstans att leva...

Själv vill jag inte ta för mig på andras bekostnad, hellre deltar jag i samarbete än i konkurrens, hellre står jag tillbaka från stress och pryljakt och lever sparsamt med mina sinnen öppna.

Det var femtiåtta som vi flytta hit
och han började i gropen på cementgjuterit
Jag minns hur det sas att han jobba för fem
och hur han alltid var så trött, när han kom hem
Han har ätit sitt bröd, i sitt anletes svett
och han var väl för snäll för att kräva sin rätt
Han har alltid gjort sitt, aldrig smitit ifrån
så, att se honom nu, känns precis som ett hån

Vad valet handlar om!

Idag låter jag musiken tala för sig själv:



Detta är vad valet handlar om!

Och en grym live-version med fyndigt intro-snack:
Ordinary man - Christy Moore & Declan Sinnott

Paper Aeroplanes video MED fansen

Har du läst denna blogg så kan du knappast ha undgått Paper Aeroplanes, detta lilla charmanta walesiska band som mycket väl kan stå inför ett större genombrott: Förra årets skiva "The Day We Ran Into the Sea" kommer i något alternativ form snart släppas i USA, Tyskland och Danmark. Vårt grannland är alltid mycket mer vaket inför ny musik från Brittiska Öarna.

Paper Aeroplanes bad för ett par månader sina fans att skicka in videos när de dansar till "Dancing Every Night: Help make our video
Resultatet kom nyligen och ännu en gång: Vilka smakfulla videos de gör! Och roliga ! Drar du inte på smilbanden när du ser det här får du nog kolla om de är fastlimmade....

Världen ligger snart för dina fötter, Sarah Howells!


PS: Jag är INTE med och dansar i videon! Fullt så roligt ska ni inte ha...!

Att veta att man blir förstådd

I've been a vagabond
and I've seen the Paris lights
I've walked down empty streets
and yet I see your face each night
in the pale fire
in the ashes of the moon
it stirs the embers of my brain
and kind of lights the devil's spoon
it drives me to your door again
and puts a shadow across my gloom

Sökandet efter kärlek, ett hem, en tillhörighet, ett liv.... Den egentliga källan till mycket av den lyrik som skrivits och kommer att skrivas...

Till min förvåning hittade jag en av mina absoluta favoritlåtar på You Tube! Michael Dinner gjorde två LP-skivor på 70-talet och försvann sedan. Men just denna låt återkommer jag till. Ett reflekterande och lite bittert brev till en kärlek han lämnade, fullt av längtan, insiktsfull tvekan och med en slutfras som får mig så berörd att jag inte vet vad.... Känslan att veta att man blir förstådd, trots svek och tvivel, vänskapens innersta kärna....

En av de finaste texter jag vet och en riktigt stor låt. Oförskämt okänd!

Miochael Dinner gav snart upp sin musikaliska karriär och började regissera filmer och har gjort sig ett stort namn med åtskilliga filmer och TV-serier. Tycker ändå att det var en förlust att han övergav musikskapandet. Den låtskrivar-kapacitet han visade upp var skyhögt över vad de flesta kan drömma om.

Länkar:
Lite om Michael Dinners skivor
En fin recension av hans första skiva "The Great Pretender"
TC's Old & New Music Review - en blogg där Michael Dinners första och andra skiva lyfts fram.
En liten biografi - med filmer och Tv-serier.

Kärleken till ett hus

Det finns hus som har själ, hus med något alldeles speciellt, som inte bara är ett hem, utan något mer därtill. Ett sådant är "The Abbey" i Orange County i utkanten av Los Angeles.

Jackson Brownes farfar byggde nästan helt själv "The Abbey" eller "The Abbey San Encino" om man ska vara helt korrekt. Boytan lär vara ganska begränsad, men både Jackson och hans bror och syster växte upp där och det satte spår i deras liv. När familjen flyttade till ett modernare hus liftade Jackson för att besöka huset som han saknade. Några år senare skrev han en sång om alltihop, "Looking Into You":

På Jacksons andra LP "For Everyman" sitter han utanför "The Abbey" och mystiken är alldeles uppenbar. De första pressningarna hade ett fodral som när man drog ut innerfodralet så försvann Jackson.

Jackson bodde senare själv i "The Abbey" med sin första fru och sonen Ethan. Idag bor Jacksons äldre bror Severin där med sin fru. Severin är också låtskrivare och försörjer sig som gitarrlärare.

Här kan du se bilder på och läsa mer om detta vackra hus:
The Abbey San Encino - En sajt om huset du kan hyra för olika ändamål.

Big Orange Landmarks - Bilder och historiska fakta från en annan blogg.

Don Henley - For My Wedding - Video inspelad på "The Abbey".

Severin Browne s hemsida - med smakprov på Severins musik. Och så "Joke of the week". Missa inte!!

I'm thankful for my country home

Under många år fanns det en kassett jag alltid satte på när jag var irriterad på min dåvarande sambo och det dessutom var dags att diska. Det hände inte ofta, det var ganska sällsynt, men det fungerade alltid: Upp med volymen och jag blev riktigt glad och hon blev klart irriterad. Neil Young med Crazy Horse och skivan var "Ragged Glory", en ursinnig urladdning av elgitarr och melodiskt väsen av sällsynt sort.

Detta klipp från 1976, långt innan "Country Home" hamnade som öppningsspår på "Ragged Glory", är kanske inte av superkvalite, men en långhårig Neil Young känns som att återse min egen uppväxt. Vilka tider!!! Har verkligen 34 år passerat? Obegripligt! Ibland känns minnet av dessa tider mer verkligt än nutidens intryck...

I'm thankful for my country home
It gives me peace of mind
Somewhere I can walk alone
And leave myself behind

Bland de sannaste textrader som någonsin skrivits! Exakt på pricken vad det handlar om...

Going Home

Det vore helig synd att inte ta med Runrigs "Going Home" i miniserien om "Hemma"-sånger. Sedan jag sist hade den på bloggen i december förra året så har det tillkommit flera olika videos och här är två olika med så vackra naturbilder från Skotska Högländerna och Isle of Skye att det blev omöjligt att välja....

Antar att min äldste son känner igen sig från sin resa i somras?



Just att komma hem efter en resa, en härlig välbekant känsla...

Home Is Where The Heart Is

Clive Gregson och Christine Collister gjorde 1987 en kassett, "Home and Away", för att sälja på sina konserter på folkklubbar och pubar. Snart hamnade dessa heminspelningar på LP och senare även på CD. Och nyligen återutgiven på CD. Ett levande bevis på att äkta live-musik med närvaro och innerlighet oftast utklassar studioinspelad musik, som lätt kan bli överproducerad och mer steril och polerad.

Clive och Christine gjorde sedan ytterligare fyra riktigt bra skivor innan de separerade både musikaliskt och privat, men utan att nå intensiteten dessa tidiga kassettispelningar hade.

En av låtarna var "Home Is Where The Heart Is" och den ska helst höras med Christines unika röst, men här är den med Clive Gregson solo. Kanske inte mycket att titta på, en trist gammal man, men lyssna!!

Länkar:
Clive Gregsons hemsida - hur kan en sådan låtskatt vara så okänd?
Christine Collisters hemsida - en helt unik röst!
A Forgotten '80s Classic, Reissued at Last - recension av "Home and Away".

Fler "Hemma"-sånger

Plötsligt hittar jag en massa "Hemma"-sånger i minnet och de poppar upp som vilda Pop Corn.

Börjar denna mini-serie med den duktiga låtskrivaren Karla Bonoff. Hennes "Home" är en riktig klassiker, mest känd med Linda Ronstadt eller Bonnie Raitt, men här i hennes egen version inspelad live 2005 i Tokyo tillsammans med Nina Gerber på elgitarr och den nyligen bortgångne Kenny Edwards på mandolin.

Home
Sings me of sweet things
My life there has it's own wings
To fly over the mountains
Though I'm standing still

Hem kära hem

Jag är en hemkär person, inget alls tvivel på det... Fick för någon vecka sedan en CD med posten, med enbart sånger om just hemmet "I Like It Better Here - Music From Home":


Först ut en helt otrolig fredslåt med Joel Rafael (med sång-hjälp från David Crosby och Graham Nash). som jag missat tidigare, trots att jag intresserat lyssnat på denne Rafael. Jag återkommer om denna låt!

Sen följer 17 låtar till och jag tror inte en enda en passerade utan intresse, och flera riktiga pärlor:
En outgiven (nej två, en till gömd låt fanns på slutet) med Greg Copeland och en berättande återblick av Steve Noonan. Visst, Jackson Brownes två uppväxtkompisar! Mäster själv bidrar med en live-version av "The Rebel Jesus". Kanske hade temat passat ännu bättre med "Our Lady of the Well" eller "Looking Into You", men so what?

Gamla bekantingar som Batdorf & Rodney och Jack Tempchin framför sina alster storstilat och bland alla nya namn jag ständigt kollar efter på fodralet efter vad de heter, så finns flera favoriter: Jeff Larson med "This Morning In Amsterdam" och Steve Postells "Follow Me Home".

Här finns mer information:
Hemifrån - Music from home - och dessutom en massa annan bra musik!
Lyssna på låtarna - plus texter och alla fakta!

Det är sällan en samlingsplatta känns så helgjuten, det brukar alltid vara någon låt som känns som en käpp i hjulet.... Inte här, bara ärlig, inspirerande musik och en jädra massa bra röster som framför dem!

Winnerbäck på Strömsholm

Lars Winnerbäck var på ett strålande humör och verkade trivas alldeles förträffligt på Strömsholms Slotts utomhuskonsert i lördags. Han sa att det nog var den bästa publik han spelat för! Jag tror han menade det. Denne man drar nog inte till med ett sådant påstående om det inte verkligen känns så...

Winnerbäck började solo och drog av flera av sina finaste låtar med "medsång" av publiken (jag vägrar att kalla det "allsång") i nästan varenda fras. Sen blev det åka av när ridån gick upp och 8-manna-bandet öste på för fullt. Fint ljud, lagom ljudnivå och mycket fin scenografi med bilder, filmer och effekter. Imponerande av en artist som mer och mer framstår som skildraren av vår tid och våra liv här och nu. Befriande fritt från shoser och inte ett inövat danssteg på hela kvällen, fem långhåriga grabbar (+ 2 tjejer och coola Ola Gustafsson) utan behov att förefalla tuffa. Jag blir glad och känner att om denne blyge mans musik når fram till så här många och så här intensivt, då kanske det finns hopp trots allt...



Hugger i Sten:


Elden:


Vaknade på natten efteråt med kraftig yrsel och hamnade på akuten, yr som fan och illamående, men hemma igen omtumlad kvällen efter. Ibland svänger det fort i livet. Minst sagt.

The working life...

Jaha, då var sommaren slut! Jobbet börjar igen. När man väl är där så är det ju inte så illa, men jag kan aldrig få nog av att vara ledig!



The working life... Visst är det underligt att en del av oss jobbar så intensivt att vi går in i väggen och inte har tid eller orkar något mer, medan de andra mår illa av att inte vara behövda, stå utanför. Vi ska jobba längre och längre på ålderns höst och så går de unga utan jobb och hamnar utanför även de. Varför saknar politiker all förmåga till logik? Varför vägrar de att se konsekvenserna av kortsiktig ekonomi??
Vi måste dela på de jobb som finns, på längre sikt är det det enda ekonmiskt och humant försvarbara...

10 Upptempolåtar med drag

Ibland behöver man rensa hjärnan och själen från all smörja som kan ta upp alldeles för mycket plats där. Upp med volymen så basen flyger upp i knät och känslan att flyga iväg bombarderar en som ett kulregn av ny fräsch energi. Ibland kan också ilska och irritation skrämmas på flykt med denna metod.

Liksom "Drake" på Bloggen "Folk och Fä" så lyssnar jag även en hel del på upptempo-låtar, även om jag kanske mest skriver om lugnare och akustiska alster.

Här följer några lite snabbare tongångar:

Stealin' Horses - Turnaround - vem säger att tjejer inte kan rocka?

Spirit of the West - Home For A Rest - den definitiva dryckeslåten!

Latin Quarter - Blameless - En av mina favoritgrupper. Musik med innehåll
och känsla! Lyssna på David Lindleys fiol!

Richard Thompson - You Don't Say - ibland är det svårt med kommunikation...

Bruce Cockburn - Tokyo - stadspulsen så exakt fångad!

Moving Hearts - Hirashima Nagasaki Russian Roulette - ännu mer politisk ilska!

Hooters - Where the wind may blow - en ruskigt bra låt som doftar Byrds lång väg...


Några gamla favoriter jag haft med tidigare, men inte kan utelämna:

David Lindley & El-Rayo-X - Mercury Blues - ett sånt jädra ursinnigt drag att de
flesta punkare skulle springa och gömma sig!

Sonny Landreth: Turning Wheel - ännu en ursinnig gitarr!

The Walkabouts - Nightdrive - känn hjulen rulla!

Jag har säkert glömt någon som borde varit med... Kommentera gärna med egna förslag!