Arbetets värde och pris

Ännu en låt inför valet:

Och där ute i natten
över djupsvarta vatten
har tankarna vandrat
på sin irrande färd
Vandrat på nattgammal is
tankar om arbetets värde och pris

Euskefeurats "Tankar på nattgammal is" säger egentligen allt: Är arbetet värt så mycket att vi ska slita ut oss, gå i väggen och ändå kunna kickas ut när som helst? Ska vi ha egoism eller solidaritet? Ska vi fortsätta att trakassera sjuka och ofrivilligt arbetslösa? Behöver verkligen de rika i vårt land ännu fler skattesänkningar?

Visst låter annars skattesänkningar bra... Men om man ser det i relation till sämre vård, misstänklig-görandet av sjuka, ännu mindre resurser till skolan, mer våld på gator och torg, osv, så är åtminstone jag hellre med och betalar!!

Högern vill bestämma över folket! Och de gör de. Det är deras värderingar som styr det mesta. Hur kan man kalla det rättvisa att löneökningar mäts i procent? 2% för en VD kan röra sig om vad som är årsinkomsten för en deltidsanställd städerska... Och då nämner vi inget om traktamenten och representation osv.... Makten har i mycket förskjutits till lobbyister och andra osynliga snubbar (som vi inte har valt), som de riktigt rika har råd at anlita. Makten finns där pengarna finns. Högerpolitik = Några vinner på de andras misslyckanden! Inbilla mig inte att alla kan vinna! Det är lika omöjligt som att alla lag kan vinna allsvenskan, det ligger liksom i systemet att någon även ska komma sist. Så är all konkurrens! Sen kan man ju tycka att det är bra eller dåligt...

Ekonomiskt tror jag vi måste tänka om ...från kort sikt till längre. En utgift "nu" kan bli en ordentlig besparing om 2 år. Men alla politiker tänker bara på årets budget... Tror att vi måste dela på de jobb som finns, ungdomen måste få jobb, annars är alla framtida budgetar körda.

Fast lika viktigt just nu är att se till att SD blir utan något som helst inflytande och att vi börjar ta hand om vår miljö bättre.

Ta till vänster om du minns vad solidaritet är och om du inser att vi snart måste besinna oss om våra barnbarn över huvud taget ska ha nånstans att leva...

Själv vill jag inte ta för mig på andras bekostnad, hellre deltar jag i samarbete än i konkurrens, hellre står jag tillbaka från stress och pryljakt och lever sparsamt med mina sinnen öppna.

Det var femtiåtta som vi flytta hit
och han började i gropen på cementgjuterit
Jag minns hur det sas att han jobba för fem
och hur han alltid var så trött, när han kom hem
Han har ätit sitt bröd, i sitt anletes svett
och han var väl för snäll för att kräva sin rätt
Han har alltid gjort sitt, aldrig smitit ifrån
så, att se honom nu, känns precis som ett hån