Att veta att man blir förstådd

I've been a vagabond
and I've seen the Paris lights
I've walked down empty streets
and yet I see your face each night
in the pale fire
in the ashes of the moon
it stirs the embers of my brain
and kind of lights the devil's spoon
it drives me to your door again
and puts a shadow across my gloom

Sökandet efter kärlek, ett hem, en tillhörighet, ett liv.... Den egentliga källan till mycket av den lyrik som skrivits och kommer att skrivas...

Till min förvåning hittade jag en av mina absoluta favoritlåtar på You Tube! Michael Dinner gjorde två LP-skivor på 70-talet och försvann sedan. Men just denna låt återkommer jag till. Ett reflekterande och lite bittert brev till en kärlek han lämnade, fullt av längtan, insiktsfull tvekan och med en slutfras som får mig så berörd att jag inte vet vad.... Känslan att veta att man blir förstådd, trots svek och tvivel, vänskapens innersta kärna....

En av de finaste texter jag vet och en riktigt stor låt. Oförskämt okänd!

Miochael Dinner gav snart upp sin musikaliska karriär och började regissera filmer och har gjort sig ett stort namn med åtskilliga filmer och TV-serier. Tycker ändå att det var en förlust att han övergav musikskapandet. Den låtskrivar-kapacitet han visade upp var skyhögt över vad de flesta kan drömma om.

Länkar:
Lite om Michael Dinners skivor
En fin recension av hans första skiva "The Great Pretender"
TC's Old & New Music Review - en blogg där Michael Dinners första och andra skiva lyfts fram.
En liten biografi - med filmer och Tv-serier.