Mirakel eller bragd?

Djurgården klarade kvalet!

Efter ett år av motgångar, attackerade av massmedia, domare, motståndare och interna strider, ett år som såg ut att gå käpprätt åt helsicke, så reste sig DIF och via tre raka segrar och trots underläge i kvalet, fixades nytt kontrakt med några minuter kvar av förlängningen.

Tack Jonson, Mackan, Milic, Dembo, den vilde tysken Tauer och alla andra! Detta glömmer jag aldrig...!



Varför inte minnas några höjdpunkter från 2000-talet:


Nu siktar vi uppåt igen!

Unplugged-kväll på Half Moon

Det är nog lättare att nämna de kända artister som inte har spelat på det legendariska Half Moon i Putney, än att lista de som har spelat där. Ända sen 1963 har det spelats live-musik där och varje måndagskväll är det Unplugged-kväll där nya förmågor får anmäla sig i förväg och så kör man 3 låtar var under kvällen.

I påskas var vi där och det blev en riktigt trevlig kväll (och billig, inträdet är bara £2.50) med flera duktiga unga singer/songwriters eller vad vi nu ska kalla dem. Fanns det då någon kommande stjärna som visade upp sig? Nja, kanske...

Jag hade tjuvlyssnat lite på artisternas My Space-sidor och tyckte framförallt att Al Lewis och Sarah Howells lät intressanta... Två unga walesare som var för sig sökt sig till London och en kväll efter olika gigs så möttes de på tunnelbanan och fann att de hade en hel del gemensamt. De började spela ihop, ny musik föddes och en EP spelades in. Jag fick senare den hemskickad. Fem delikanta låtar, sparsmakade men fulla av liv och känsla. Min personliga favorit är "Sinking Boat", en lugn betraktelse av en smärtsam separation och den förtvivlan som biter sig kvar. Smärtsamt, men så vackert och gripande!

Sarah Howells och Al Lewis på Half Moon 13 april 2009

Här kan du lyssna själv:

Al Lewis & Sarah Howells My Space-sida

"Skin & Bones" live på Electroacoustic Club, London

Sarah Howells My Space-sida

Fler länkar:

Half Moons hemsida - Klicka på Half Moon Unplugged om du vill se vad som är på gång.

Recension på "For Folks Sake" - En hemsida om ny folkmusik i London

Finns det någon rättvisa så borde de få någon form av genombrott snart. Men det är nog föga troligt.
För bland all dynga så är det lätt att drunkna och i tidningarna imorgon står det väl om hur nån kändis gjort en ny plastikoperation, separerat eller bara hur mycket han/hon shoppat för... Fördummande reportage för korkade läsare, eller...? Nej, jag tror att skvallerpressen och kvällstidningarna kraftigt underskattar sina läsare.

Great Lake Swimmers - En styrka av sprödhet

Mina mest spelade skivor - del 2: Great Lake Swimmers - Ongiara

I våras fick jag några timmar att utforska om Londons skivbörsar hade överlevt de senaste decennierna av digitaliseringar, nerladdningar och kommersiella begränsningar. I minnet fanns en källarlokal i Soho där ALLT fanns och mer därtill. Det enda jag hittade var ett par mindre affärer på Berwick Street, och det enda jag hittade där var ett slitet exemplar av Ongiara med Great Lake Swimmers för 4 pund. Jag ställde tillbaka den, men återvände lite senare och köpte den i alla fall. Inte första gången jag varit hypernära att missa en riktig pärla...

Väl hemma spelades den varje dag i flera veckor. Toni Dekkers sång lyser av samma skira sprödhet som Benny Gallagher en gång gjorde i Gallagher & Lyles allra sköraste ögonblick. På gränsen att brista, som kilar in under huden och etsar sig fast. En stämning invaderar ditt sinne och ditt hem och det är så enkelt, så avskalat vackert att jag ryser av välbehag. På något underligt sätt blir det ändå storslaget och påträngande. För en gångs skull är texterna av mindre betydelse (även om jag senare upptäckt att de är riktigt bra), utan här är det en invasion av precision och känsla, där varenda ton känns alldeles förbaskat självklar. Jag har svårt att tro att detta album någonsin kommer att falna och tappa sin glans. Jag har nu också lyssnat in mig på gruppens övriga tre skivor och ovanstående superlativer kunde lika väl passa in på dem också. Det mäste vara något i Kanadas klimat som gör att en sån mängd kvalitativ tidlös musik skapas där...

Några smakprov:


Här kommer några till:
Passenger Song
Backstage With The Modern Dancers
Catcher Song
There Is a Light

Fler länkar:
Great Lake Swimmers hemsida
Great Lake Swimmers Weewerk-sida med fler låtar att lyssna på
Great Lake Swimmers egen You Tube-sida med mängder av live-videos

Solidarisk... eller solid arisk?

Ännu ett inlägg om främlingsfientligheten... Musiken får tala för sig själv!

Euskefeurat spelar "Flyktingarna": Ruskigt stark låt av Ronny Eriksson. En komiker med ovanligt djup.
Rubriken har jag för övrigt snott från honom.



Svenska flaggan används här för att belysa hur sjukt det är med främlingsfientlighet och hur vidrigt det är att kasta ut flyktingar ur vårt stora, rika land.

Blir du inte påverkad av denna berättelse så vet jag inte vad jag ska säga...

They may be strangers...

De stora sångerna - del 8: Albion Band - Nameless Kind Of Hell

They may be strangers
But they have their tale to tell
They way be victims
Of a nameless kind of hell

Så har då främlingshatet blossat upp igen. Sverigedemokraterna har visat var de står. Först blir jag arg, efter ett tag övergår det i att jag skäms för en del av mina svenska medmänniskor. Vad får dem att tappa omdömet så att de blir så avtrubbade? Hur kan man annars se så nedlåtande på hela grupper av människor? När vår medkänsla brister ser vi inte att dessa individer är av kött och blod, med samma känslor som du och jag. Stänger vi av vår solidaritet och skyller allt ont på andra, då blir jag mörkrädd mitt på ljusa dagen. Visst har vi möjlighet att ta emot dessa människor som ofta fått fly från allt de har för att rädda sina liv!



Phil Beer (jodå, han heter så) är ena halvan av "Show of Hands", tillsammans med Steve Knightley, en alldeles förträfflig engelsk duo med rötter både i traditionen och nyare eget material. Phil Beer är om möjligt Englands motsvarighet till David Lindley, en musikant med ständigt nya infall och med oerhört känsliga fingrar och en enorm lyhördhet. När han för många år sen var med i Albion Band skrev han en låt om invandrare som bara blev inspelad som en demo, men släpptes så småningom. Vet inte hur många gånger jag hört den och ännu idag griper den tag i mina känselspröt.

Här kan du lyssna:
Nameless kind of hell

Länkar:
Phil Beers hemsida
Show of Hands hemsida

Tandvärk.....!!!

Tandvärk... Tandvärk... TANDVÄRK... Aj... Aj... AAAAJ!!!

Jag trodde tanden var lagad, men plötsligt i måndags värkte det som helvete. Ingen sömn, två dygns pina, tänkte få den utdragen, men fegheten tog över, så nu blir det rotfyllning för 5 laxar....

Hittade ingen vettig musik om tandvärk. Inte ens Loudon Wainwright har skrivit om det, han som skrivit om allt trodde jag. Men dessa rader passade riktigt bra:

Himlen faller ner,
det svider till där kniven skar,
jag har varit vaken hela natten,
känt om hjärtat sitter kvar

Winnerbäcks "Ingen Soldat" är så bra att jag inte tänker så mycket mer på tanden...

Närvaro i nuet

De viktigaste dagarna i ditt liv
blir det kanske inga ord i din dagbok
Sörj inte det
Du minns dem ändå
- Lage Johansson (ur "Bara En Episod - En bok om möten")

Idag blev en ovanligt bra dag. Ett möte och plötslig närvaro i nuet.
Jag lever!!


Mats Klingströms "Man Borde". En av de bästa låtar som skrivits!

Pete Seeger - Värdig både freds- och miljö-priset

En stor man som alltid trott på människors kraft att förändra!

Trots att han blev bannlyst under McCarthy-eran, vilket medförde att han ej kunde spelas i radion och inte heller få några spelningar, kämpade Seeger vidare och stod öppet för sina värderingar och övertygelser.
Tror aldrig jag hört nånting uppgivet med denne gentleman, nyligen fyllda 90 år. Aldrig ett uns av tvekan. Människor kan förändra sina uppfattningar och de har en obegränsad kraft i sin gemenskap!
Pete Seeger borde fått Nobels fredspris för länge sedan, men det kanske inte går att ge till någon som alltid kallat sig kommunist?

Han var med och startade "Clearwater Group" 1966 och mot alla odds och alla tvivel har man lyckats förvandla Hudson-floden från ett avlopp till ett ganska friskt vattendrag! Kanske miljö-priset vore ett alternativ?

Han har dessutom en värme och en humor som kan överraska. Han har fått mig att vika mig dubbel av skratt i en låt om det farliga kärnkraftsavfallet. Obegripligt, men inte för Pete. Kolla upp "Waist Deep in the Big Muddy" nedan. Talande och riktigt träffsäkert. Och faktiskt roligt.

Seeger är högt aktad av sina yngre kollegor och hyllningsskivorna som kom för några år sen blev 3 volymer och några av dem dubbla, så att alla fick plats. Bruce Springsteen uppmärksammade honom med en hel skiva "We Shall Overcome: The Seeger Sessions".

Pete Seeger - Vilken man att inspirera och ge folk uppmuntran! Och därutöver kan han tolka en hyllning till livet, så vackert att man får ståpäls: "How Can I Keep From Singing?":


Garbage: Ett problem vi inte alls verkat lösa:


Mer att lyssna på:
Waist Deep in the Big Muddy
Arlo Guthrie & Pete Seeger - If I Had A Hammer
Pete Seeger om The Byrds och "Turn! Turn! Turn!"
Byrds - "Turn Turn Turn"

Länkar:
Nobel-priset till Pete Segger!
Pete Seeger Appreciation Page

Det fiins en gripande dokumentärfilm om Pete Seeger:
The Power of Song

Nobels fredspris och visst vemod

I går meddelades att Nobels Fredspris går till Obama. Ett ganska bra val. Kan inte riktigt fatta att det för första gången på evigheter sitter en president i Vita huset och genomför bra beslut, det ena efter det andra. Låt oss inse att startpunkten inte var speciellt tacksam. Men Barack Obama har helt klart överträffat alla de försiktiga förhoppningar om en förändring som man kunde skymta långt borta. Min enda invändning är att om han fortsätter så här. då skulle det finnas ännu bättre skäl att ge honom det här priset snart igen. Den amerikan jag skulle vilja sett få priset avslöjas i nästa inlägg.

Sen har ju ett visst vemod smugit sig in. Nu finns det ju inget behov att skriva arga och upprörda protestlåtar mot presidenten. Ingen att skämta om och driva med. Tänk så många fantastiska låtar som aldrig hade skrivits om inte Reagan, Bush och alla de andra vettvillingarna hade haft makten. Men det är väl det pris vi får betala...

Här är en av dessa låtar: "America For Beginners" med Latin Quarter, ett rysligt underskattat band.
Mer om dem en annan gång.


Ännu en protest: "For America" med Jackson Browne. en låt som effektivt doldes undan av de amerikanska medierna. Länge svår att få tag på. En tillfällighet?


Till slut "Hey! Ronnie Reagan" med Christy Moore om USA:s snuskiga krig i det lilla oskyldiga Nicaragua.

If I'm Not Here In The Morning

Det blev inte så mycket om Kasey Chambers i förra inlägget, så vi kör ännu en helt otrolig låt:

If I'm not here in the morning
I'll cry a river of tears
And I'll learn to live in a new town
But my heart is staying here

När skivan går i bilen trycker jag helt enkelt tillbaka gång på gång för att höra den ännu en gång. Förutom närvaron i Kaseys sång fastnar jag för hennes pappas gitarrspel, hur han lägger till några toner på elektrisk gitarr som förstärker det akustiska solot. Helt vidrigt läckert!

Länkar:

Kasey Chambers hemsida
Kasey Chambers och Shane Nicholsons hemsida

Kaseys My Space sida

If you're not pissed off at the world

Then you're just not paying attention
De stora sångerna - del 7: Kasey Chambers - Ignorance

Den totala frustrationen över hur samhället ser ut.... Alla vidriga nyheter. Överallt denna bristande respekt för människor och våra olikheter. Allt det vi gör och inte gör. Trots att vi borde veta bättre.



Blir du inte berörd när australiensiska Kasey Chambers sätter fingret mitt i prick med sin "Ignorance"...
då är det nog bäst att söka hjälp...!
Vilken desperation, vilken hjärtskärande röst, vilken sårbar ilska, vilken kraft...

You can turn off your TV
And go about your day
Just 'cause you don't see it
It don't mean it's gone away
It won' t go away...

Tillsammans kanske vi kan förändra all skit... MAKE IT GO AWAY!

Stämsångens karismatiska doldisar

Guster! Inte många här i Sverige har hört talas om dem. Ännu färre har hört dem. Dags att ändra på det! Deras stämsång skulle få vem som helst att blekna av avund. CSN, Venice... jodå, men Guster är minst lika bra och känns lite mer direkta, och de blir aldrig tråkiga. Lyssna på "Careful", en alldeles förträfflig pop-låt med en envis melodi. Mycket fascinerande!

Här finns den officiella videon !

Fler länkar:
Gusters hemsida Inte så snygg, men ändå
En hel konsert med Guster att ladda hem helt gratis! Helt lagligt!

A Yorkshire Lassie

Kate Rusby fick i mitt förra inlägg visa vilken otroligt unik röst hon har.
Se och hör hur hon gör en traditionell låt, "The Wild Goose", till sin egen:


Men vem är hon då? En "lassie" från Yorkshire som stolt sjunger på sin dialekt.
Hittade en hel serie från BBC, "My Music", som talar för sig själv:
Part 1:
Här finns fortsättningen: Part 2, Part 3, Part 4, Part 5

Ännu ett par låtar jag inte kan undvika att plocka med:
Old Man Time - Kate Rusby
Planets - Kate Rusby

No Going Home

Jag har en alldeles speciell vän. En själsfrände jag känt i 31 år. En vän som egentligen vet alldeles för mycket om mig. En vän som aldrig skulle ställa mig till svars, vad än jag gjorde eller sa.

De senaste 18 månaderna har jag haft förmånen att ha henne närmare än jag någonsin vågat hoppas på, bara 150 meter bort. En vardaglig lyx. Promenader både heta sommardagar och i kyligt höstmörker. Till varma mackor med tonfisk och purjo har vi irrat omkring i timslånga samtal som aldrig blir avslutade utan tar sidospår efter sidospår och leder in i nya oväntade trakter av iakttagelser, förundran och insikter och till slut får vi bryta, vi blir aldrig klara, det finns alltid mer att säga...

Idag fick jag höra att hon antagligen tvingas sälja huset och flyttar tillbaks till Spanien. Helst vill jag gömma mig i garderoben och kräla runt i dammet till jag inget vet eller minns. Jag förbannar den ekonomiska krisen, arbetslösheten och det faktum att alla individer inte känner sig behövda i dagens samhälle.

Först tänkte jag illustrera med Kate Rusbys version av Steve Knightleys fantastiska "No Going Home" men tvekade på grund av bilderna från någon "Big Boss". Så det fick bli den här istället:


Mer sorgligt med underbara Kate Rusby:
Kate Rusby - Who Will Sing Me Lullabies
Kate Rusby - No Names
Kate Rusby & Kathryn Roberts - No Going Home
Kate Rusby - Fare Thee Well

En röst utöver det mesta. Ett tröstande hjärta.

Kate Rusbys hemsida

Amelia - It was Just A False Alarm

De stora sångerna - del 6: Joni Mitchell - Amelia

Jazz är väl inte riktigt "my piece of cake". Visst uppskattar jag när Bruce Cockburn svävar ut i långa instrumentala vandringar, men det är hans melodiska och berättande sida som träffar djupast. Visst tycker jag att Iain Matthews senaste skiva är riktigt bra. Visst älskar jag filmmusiken till Woody Allens filmer. Men ofta saknar jag melodier. Alltför ofta är texterna oväsentliga och sången mer som ett instrument. Det är helt enkelt så att jazzen sällan tränger in under huden. För mig.

Givetvis finns det några lysande undantag. När Jerry Garcia och Grateful Dead gav sig ut på långa upptäcksresor då vad som helst kunde hända. Enastående när mystiken ibland infann sig.

Annars är det nog Joni Mitchell som lyckats träffa mina jazziga känselspröt. När Jaco Pastorius basgångar virvlar iväg och Pat Metheny väver in känsliga slingor på elgitarr är det omöjligt att vara oberörd. På live-skivan "Shadows and Light" finns en svit av "Amelia", "Pat's Solo" och "Hejira". Mäktigt och troligen Jonis finaste ögonblick.

The sound of flying engines
Is a sound so wild and blue
It scrambles time and seasons
If it gets through to you

Tyvärr avbryts klippet just när Pat Metheny börjat sitt solo.
Här kan du se och höra "Pat's Solo"
Här finns ett annat framträdande av "Hejira"

You know it never has been easy
Whether you do or you do not resign
Whether you travel the breadth of extremities
Or stick to some straighter line

Länkar:
Joni Mitchells hemsida - Mycket innehållsrik, bl.a. med alla sångtexter! Tavlor! Artiklar!
Jackson Browne - Fountain of Sorrow - En av många låtar som skrivits om Joni.

Where some have found their paradise
Other's just come to harm
Oh Amelia, it was just a false alarm.