Nobels fredspris och visst vemod

I går meddelades att Nobels Fredspris går till Obama. Ett ganska bra val. Kan inte riktigt fatta att det för första gången på evigheter sitter en president i Vita huset och genomför bra beslut, det ena efter det andra. Låt oss inse att startpunkten inte var speciellt tacksam. Men Barack Obama har helt klart överträffat alla de försiktiga förhoppningar om en förändring som man kunde skymta långt borta. Min enda invändning är att om han fortsätter så här. då skulle det finnas ännu bättre skäl att ge honom det här priset snart igen. Den amerikan jag skulle vilja sett få priset avslöjas i nästa inlägg.

Sen har ju ett visst vemod smugit sig in. Nu finns det ju inget behov att skriva arga och upprörda protestlåtar mot presidenten. Ingen att skämta om och driva med. Tänk så många fantastiska låtar som aldrig hade skrivits om inte Reagan, Bush och alla de andra vettvillingarna hade haft makten. Men det är väl det pris vi får betala...

Här är en av dessa låtar: "America For Beginners" med Latin Quarter, ett rysligt underskattat band.
Mer om dem en annan gång.


Ännu en protest: "For America" med Jackson Browne. en låt som effektivt doldes undan av de amerikanska medierna. Länge svår att få tag på. En tillfällighet?


Till slut "Hey! Ronnie Reagan" med Christy Moore om USA:s snuskiga krig i det lilla oskyldiga Nicaragua.