Mello

Jag avskyr Mello. Bara ordet får mig att vilja fly... Dessa cirkulerande kameror, dessa hysteriskt blinkande lampor, allt fånigt tal om "svenska folket", dessa inövade danssteg och påklistrade leenden. Jag känner mig redan illamående...

Men kan det verkligen vara så otroligt dåligt som jag hävdar? Några personer, med normalt gott omdöme, tyckte jag skulle ge det en chans... Så, jag såg, för första gången på minst 15 år, alla 12 låtar i finalen och inser: Nej, det är sämre än befarat. Uselt. Uppblåst. innehållslöst!

Låt för låt:
Låt 1: Fånigt dansnummer med superytlig text. Sämst!
Låt 2. Söt tjej i metallklänning. Sjunger om brustna hjärtan och ler extra brett... Sämst!
Låt 3: Ny religion? Ännu ett dansnummer med rytm av kanonkule-slag. Om jag så hör den tio gånger på raken känner jag inte igen den. Sämre än sämst.
Låt 4: The Mamas, vann tydligen förra året. Oj, lite tillstymmelse till melodi. Men snart uppblåst och innehållslös dussinvara.
Låt 5: Sjunger som om han hade en het potatis i munnen. Fåniga gester. Blinkande lampor. Jag står inte ut....
Låt 6: Charlotte Perelli. Yta, yta, yta. Gräslig klänning. Spastiska rörelser. Uppblåst tomhet.
Låt 7: Tusse? Pompös yta. Ihop-plockade floskler till text. Löjligt urkass.
Låt 8: Latino, Banal text och noll känsla. Varför utsätter jag mig för det här?
Låt 9: Clara Klingenström. Känns förvånansvärt ärlig. Men snart förprogrammerat syntkomp som förstör det som kunde blivit en bra låt....
Låt 10: Saade. Finns ingen självkritik? In med hink och spade! Enerverande uselt. Sämst!
Låt 11: Dotter: Har inte den här låten redan varit med idag? Mekaniskt. Trist!
Låt 12: Arvingarna. Om dansband känns fräscha, vad säger det om omgivningen...? Men så sätter de fart och jag undrar hur de kan uppbringa sån påklistrad energi utan att vara kraftigt drogade. Hjälp vad hemskt...!

Inser att jag överlevt. Men detta kan ge upphov till mardrömmar... Aldrig mer, jag lovar...!

Vem vann? Kunde inte bry mig mindre...!