Kommersiellt, men ändå bra...

Efter att ha förfallit och skrivit om dålig "musik" (eller vad nu mello kan kallas...) så vill jag nu poängtera att det finns kommersiell musik som är bra, till och med mycket bra. Och det är ju så jag vill ha det: Lyfta fram det jag tycker är bra och strunta i det undermåliga.

Så, här är några låtar i katergorin "kommersiellt, men ändå så bra":



McGuinn Clark Hillman var 1979 ett slags återbildade The Byrds utan att vara The Byrds... "Backstage Pass", av den normalt djupe grubblaren Gene Clark, svänger och sprudlar och vi får till och med se några spontana danssteg. Men framför allt så härligt att få se en lycklig Gene Clark...!

Marti Jones har något i sin pipa som griper tag och berör och det har till och med Ulf Lundell sjungit om. Don Dixon är därtill en av de mest påhittiga producenterna. Sen så kan det vara kommersiellt hur mycket det vill...

Som extra bonus efter "Chance of A Lifetime" finns en gammal intervju från Norge med en ung och fascinerande Marti Jones.



När Jackson Browne släppte "Disco Apocalypse" 1980 begrep jag först ingenting, men med tiden har jag lärt mig att älska denna discolåt. Mot alla odds...



Nitty Gritty Dirt Band har många gånger balanserat på gränsen till det smöriga, men de lägger in så mycket spelglädje att det oftast funkar bra ändå. Och vem kan motstå när Jimmie Fadden plockar fram sitt känsliga munspel...?

Som ni kanske märkt är alla dessa fyra låtar ganska gamla. Hur många av dagens tillrättalagda hitlåtar kommer någon att minnas om 30-40 år...?