Här är några mörka låtar som på något underligt sätt ändå skapar ljus i mitt sinne:
"It's Dark In Here" med Dransfield från "The Fiddler's Dream", en av de bästa skivor som gjorts. Finns i sin helhet varken på Youtube eller Spotify, men är värd all uppmärksamhet...
Lucinda Williams har ju alltid ett känsligt uttryck och "When The Way Gets Dark" från senaste skivan visar det med tydlig kraft:
Iain Matthews tolkning av Jesse Colin Youngs "Darkness Darkness" får mig verkligen att rysa... Så stämningsfullt att det framkallar helande melankoli:
Ken Dunn sjunger sin "Absence of Light". Vi behöver och mår bra av att beskriva det vi känner. Ett delat mörker är inte lika mörkt...!
För visst påverkar mörkret hur vi mår: Gillian Welch och Dave Rawlings visar det här med suggestiv ödslighet, utan att släta över :
Walkabouts skapar djup dramatik med sin "Nightbirds": Men även mystik, melankoli, mörker, ensamhet, och till slut ändå en trygg reflekterande insikt...
Jag har sagt det förr, men återupprepar: I stunder av tvivel, oro, sömnlöshet, då hjärnan virvlar in sig i labyrinter utan utgångar, då tar melankolisk musik tag i dig och leder dig till de små öar av insikt och harmoni som vänder tillvaron på rätt köl igen...
Mörkret kan således vara en inspirationskälla av stora mått!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar