Jag såg Fleetwood Mac i London 1977. De hade just gett ut "Rumours" och var plötsligt världs-stjärnor efter flera års slit utan större framgångar. Även om jag alltid varit mest förtjust i den tidiga konstellationen med Peter Green och den efterföljande med Danny Kirwan vid rodret, så var den vita självbetitlade skivan, den första med Stevie Nicks och Lindsey Buckingham, väldigt bra och dessutom ljudmässigt en makalös upplevelse. Visst var "Rumours" också bra, men inte på samma nivå för mig. Efter dess har jag bara sporadiskt blivit hänförd av deras skivor.
Konserten i London då? Jo, en väldig besvikelse...! Det var inte deras dag, helt enkelt. En plikt-skyldig dag på jobbet, inget mer...
Just därför är videon med "So Afraid" från live-utgåvan "The Dance" så härlig att se. Här finns verkligen glädje och utlopp. Mick Fleetwood ser ut att njuta av varje slag bakom trummorna. Riktigt mäktigt och ett häftigt tryck...!
Still I look for the beauty in songs to fill my head and lead me on... - Jackson Browne
Om musik
För honom är musiken en befriande kraft: den löser honom från ensamhet, instängdhet och biblioteksdamm, den öppnar portar i kroppen, genom vilka själen kan ta sig ut och förbrödra sig. - Milan Kundera
What's the use of singing words if they don't mean anything...? - Sandy Denny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar