I augusti skrev jag: Jag har högt ställda förväntningar varje gång Dawes släpper något nytt... Jag tror nog att nya plattan kan bli något alldeles extra...!
Men... Trots ihärdigt lyssnande kan jag inte riktigt bestämma mig hur bra eller halvbra den är. Lutar nog mest åt det sista. Bra, men inte fascinerande bra... Lite för opersonlig, lite för många låtar som inte riktigt vill lyfta.
Men två fantastiska alster finns där: Den akustiska "St. Augustine At Night" är så där finurligt berättande som Taylor Goldsmith blir när han är som bäst. Och "Me Especially" är en av årets bästa låtar, med gitarrerna som flytande diamanter... Så länge Dawes kan få till sådana låtar finns det hopp om att de kanske kan göra en till så där självklar skiva som "Stories Don't End".
Och i natt spelar de konsert på www med hela första skivan "North Hills". DET kan bli något...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar