Under nästan 24 år var han min granne och det var många gånger han ville ha hjälp med datorn, eller så var han bara sugen på att prata över en kopp kaffe. Vilken berättare och vilka berättelser!! Dessutom alldeles sanna. Han fick skolelever att skriva brev till världs-kändisar, blev expert på Islandsresor och han var alltid lika nyfiken att utforska nya möjligheter...
Han var inget data-snille, men han använde alla möjligheter respektlöst för att bl.a. ha kontakt med sonen i Florida. Ibland hade han tryckt på lite för många ställen och fått lite oanade effekter. Det hände några gånger att sladden inte satt i... Oj, vad vi skrattade då...!
En gång när han åkte med mig till stan råkade jag ha en riktigt stökig Neil Young-låt högt påskruvad och den startade på hög volym strax efter det att jag startade motorn. Vad rädd han blev...!
Han skrev ned sina upplevelser och när jag hjälpte honom att binda ihop det hela till en slags bok på några hundra sidor var han glad som ett barn på julaftonen.
- Har jag verkligen skrivit allt det här? undrade han ödmjukt...
Vi höll lite kontakt efter det att han flyttat in på ett äldreboende och jag och en annan granne hälsade på honom ett par gånger. Minnet var inte det bästa, men han skrattade åt sig själv när han frågade samma fråga han nyss fått svar på... Alltid lika närvarande och alltid lika vänlig.
Det känns konstigt tomt när han nu inte längre är med oss... Men jag kommer alltid att minnas dig, Hasse...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar