Ibland är jag en komplett jubelidiot

För många år sedan gick jag ett tag i terapi. Ganska tidigt fick jag höra: "De flesta som kommer hit kan jag hjälpa genom att sätta ord på deras känslor, se sammanhang och hitta mönster som är möjliga att angripa. Inget av detta kan jag hjälpa dig med. Du gör det redan så utsökt bra själv! Du målar så talande upp hela situationen och ser sammanhangen".

Men, lade han snabbt till: "Jag tror jag kanske kan hjälpa dig med det här: Du hoppar ibland i galen tunna, fast du är mycket väl medveten om att du gör det. Och du gör det igen..."

Allt detta var nog sant... Så här många år efteråt inser jag att jag har blivit mycket bättre på att inte göra detta... Jag vet att det är så och jag vet att det är mycket mer sällan jag nu gör misstag av den storleksordningen jag ofta gjorde när jag var yngre... Men ingen är perfekt och även jag har ögonblick då jag inte väljer rätt...!

I helgen var det totalt oflyt på många sätt och jag inser nu att jag kunde undvikit en del av det om jag bara hade haft radarn påsatt...

Men kanske jag har lärt mig något, jag vill definitivt tro det, och då var det ju till nytta i alla fall... Dessutom tog jag kontakt med en god vän jag inte pratat med på ett bra tag, och det var ju ännu en positiv bieffekt...

Fråga mig inte om fler detaljer...! Men någon gång kanske jag kan berätta för någon, kanske något litet, kanske...



Jag lyssnar mycket på Van Morrison för tillfället och hans "Village Idiot" handlar egentligen om något helt annat, men det handlar åtminstone om en idiot...! Och det var jag under helgen, det är bara att erkänna...!!