Olika kategorier med bara vinnare...!
Årets bästa: The Pines - "Above The Prairie"
Tänk dig att du vandrar ut en dimmig och lite kylig kväll och någonstans där finner du en plötslig harmoni, en frizon utan alla vardagliga krav, bitarna faller på plats och du ser sammanhang du tidigare bara kunnat ana, du är där mitt i nuet och ändå är du halvt drömmande... Så är The Pines musik...
Skivan avslutas med att den i december 2015 bortgångne indianen John Trudell läser sin "Time Dreams" till The Pines musik och indian-sång av Quiltman. Fullständigt enastående...!
Läs mer på bloggen här:
The Pines - En vandring i harmoni och förundran
Årets melodiskapare: Clarence Bucaro - "Pendulum"
Bucaro visar på sin nionde skiva att han har en behaglig och attraktiv stämma som fångar din uppmärksamhet direkt. Ett typisk 'Americana'-sound som tuffar på lågmält, men ändå kräver din uppmärksamhet, med tilltalande ödslighet och stämning. Överraskande hög klass på alla låtar, med starka melodier. Lyssna mer här: Clarence Bucaro på Soundcloud.
Årets vackraste: Josienne Clarke & Ben Walker – ”Overnight”
Josienne Clarke har alltid känts som en sago-fé från folkliga England. Tillsammans med gitarristen Ben Walker har hon gjort ett album så vackert men ändå fullt med kanter och taggar. Såååå bra...!
Årets melankoliska: Sarah Jarosz – ”Undercurrent”
Oerhört starkt album av Sarah Jarosz. Det finns ett mörker av melankoli som genomsyrar denna skiva men ändå lyser den klart med livskraft…!
Årets berättare: Mary Chapin Carpenter – ”The Things That We Are Made Of”
Mary går från klarhet till klarhet och det här är ruskigt starkt och djupt. Strålande texter och fina melodier. Ännu en riktigt bra skiva och kanske rentav hennes allra bästa…!
Årets harmonier: Lewis & Leigh – ”Ghost”
En imponerande samling låtar framförda med dessa utsökta harmonier i absolut världsklass och med en charm och en innerlighet, blandat med lite pop-känsla och en stor portion glädje.
Årets suggestiva: Ken Dunn & Gypsy Starfish - "The Great Unknown"
Lite blues, lite americana, lite folkmusik, lite singer-songwriter. Ken Dunn sjunger lite "ful-snyggt", arrangemangen sitter klockrent och allt växer på lyssnaren. Jag kommer att tänka på en gammal favorit-skiva, Mick Greenwood's "To Friends". Det är beröm av stora mått, åtminstone i min värld...
Årets lågmälda: Luka Bloom - "Frugalisto"
Luka Bloom är en av de riktigt stora. Fantastisk sångare, gitarrist, låtskrivare, textförfattare och en stämnings-skapare av rang. Därtill är han en människa med stora ideal och vettiga värderingar. Två egna låtar och resten är covers, men Luka sätter sin egen prägel på dem.
Årets engelska folkrock: Kris Drever – ”If Wishes Were Horses”
Engelsk nyskriven folk-inspirerad musik med härlig dialekt och finurligt komp…..
Årets engelska folk: Kate Rusby - "Life In A Paper Boat"
Kate har fortfarande sin röst, men det mest imponerande är hur hon mer och mer tar ut svängarna i komponerandet. Rent av lite politisk…
Årets samling: Sandy Denny – ”I’ve Always Kept A Unicorn”
Sandy Denny mestadels akustiskt, många demos och udda inspelningar: Två skivor i en klass för sig, en helt utsökt samling som tydliggör Sandys kvaliteter…
Årets comeback: Iain Sutherland - "Back to the Sea"
Vid 67 års ålder har Iain Sutherland efter mängder av års tystnad nu gjort en skiva nästan helt på egen hand. 14 sånger som alla är av högsta kvalitet, med samma varma röst och ärliga lågmälda känsla som en gång i tiden...
Årets personliga brev: Lars Winnerbäck - "Granit och Morän"
Det brukar kännas som att man får ett personligt brev när Lars Winnerbäck släpper en ny skiva. Så även denna gång och kanske ännu mer personligt än vanligt. Bilder dyker upp i minnet, känslor svallar i hjärtat och det känns i maggropen som om det var mitt liv, min verklighet han skildrade...
Årets helande meditation: Jenai Huff - "Color Wheel"
Harmoniska skildringar av kärlekens makt och påverkan, både till någon förälskelse och till sitt eget barn. Det är så finstämt och harmoniskt att det är som en meditativ stund av innerlighet och värme. Harmoniskt och helande.
Årets EP: Morgan Erina - "Lady"
Jag faller pladask för Morgan Erinas låtar, så enkelt självklara, men ändå spännande och känslomässigt utlämnande. Om det finns någon som helst rättvisa borde den här EP:n bli spelad om och om igen av en riktigt stor mängd musikälskare...
Årets självrannsakan: Graham Nash – ”This Path Tonight”
Graham Nash gör ett starkt album och söker förstå vad som lett honom hit. Känns ärligt och lite modigt…
Årets tema-album: West of Eden - "Look To The West"
13 låtar som alla handlar om utvandringen till Amerika på något sett. Det är bara att lyssna och bli imponerad över hur galant de fixar ett sådant här projekt…
Årets nykomling: The Looking – ”Lead Me To The Water”
En röst som tar dig med på utflykter, med lite steel guitar och ett mycket intressant sound…
Årets fynd: Brian Cullman - "The Opposite of Time"
"Time If There Is Time" är kanske albumets finaste ögonblick med sina djupa reflektioner. Sedan fortsätter det med både ballader, lite blues och allt möjligt, allt framfört med känsla, närhet, fina arrangemang och härligt spel på både akustiska och elektriska gitarrer.
Årets jazzinfluerade: Norah Jones - "Day Breaks"
Norah återvänder lite till det sound hon slog igenom med… och så gör hon cover på Neil Youngs ”Don’t Be Denied”…
Årets Dylan-inspirerade: Conor Oberst – ”Ruminations”
Har man en sån röst som Conor Oberst borde det nästan vara förbjudet att överproducera sina skivor. Conor Oberst verkar ha fattat det och gjort en akustisk skiva med hög angelägenhet…
Årets Neil Young: Neil Young – ”Peace Trail”
En inspirerad och engagerad Neil låter nästan som på ”On the Beach” och ”Tonight’s The Night”… Det tar lite tid att uppfatta stämningen... Det har jag längtat länge efter, nästan gett upp hoppet om… Tack Neil…!
Årets tveksamhet: Dawes – ”We’re All Gonna Die”
Kändes först som en stor besvikelse, men envist tog den sig in och växte bit för bit…
Årets frågetecken: Bob Weir – ”Blue Mountain”
Har alltid varit svag för Bob Weir, hans röst och han är en av världens bästa kompgitarrister.
Den nya skivan är mer lågmäld och jag vet ännu inte vad jag tycker…
Årets bootleg: Jackson Browne ”Awake Again”
Legendarisk konsert från Montreux 1982. Så mycket bättre kan det knappast bli…
Årets återutgivning: Basse Wickman
Nästan hela Basses katalog finns nu att köpa digitalt. Aldrig för sent att ge denne så underskattade singer-songwriter den credit han förtjänar…! Han var först med mycket i Sverige! Läs mer här: Var Basse Wickman först?
Årets sent upptäckta: Corinne West – ”Starlight Highway” från 2015
Harmonierna mellan Corinne West och Kelly Joe Phelps är nästan i klass med Broken Fences, mer behöver inte sägas…
Årets bokslut: Leonard Cohen – ”You Want It Darker”
Sista utgivningen innan han gick bort… Inte hans bästa, men ändå…
Thanks!!!!!!!
SvaraRadera