Jag var på gott humör när jag plötsligt fick nyheten att Swarb, dvs Dave Swarbrick, hade gått bort 75 år gammal. Det känns tomt och konstigt, det var som om han inte kunde dö...
Dave Swarbrick gästade Fairport Convention på "Unhalfbricking" 1969 för att spela fiol på
"A Sailor's Life" och blev erbjuden en permanent plats i bandet, som strax därefter skapade "Liege & Lief", som var den första skivan med elektrifierad folk-rock, en milstolpe och ett avstamp för den största förnyelsen av brittisk folkmusik. När sedan Sandy Denny, Richard Thompson, Ashly Hutchings och till slut även Simon Nicol lämnade bandet blev Swarb den ledare som drev bandet framåt och producerade mirakulöst starka skivor på rad.
Efter att Sandy Denny hade återvänt och den briljanta "Rising For The Möon" hade floppat försäljningsmässigt (helt obegripligt) så lämnade nästan hela bandet förutom Swarbrick, som lyckades övertala Nicol att återvända. Men Swarb's allt sämre hörsel tvingade honom att ge upp högljudd elektrisk musik och därefter var han oftast bara gäst på den årliga festivalen i Cropredy. Följde gjorde flera solo-skivor, en duo med Simon Nicol och några med hans nya grupp Whippersnapper.
En oerhört engagerad man och en fantastiskt fiolspelare som aldrig kunde sitta still, en inspirationskälla och därtill en vansinnigt rolig man när han var på humör.
Swarb undgick döden några gånger. Redan tidigt på 70-talet skulle Fairport turnera med Paul Simon i staterna och de fick pengar i förskott... När allt sedan blev inställt hade Swarb redan köpt antika möbler för pengarna, bl.a. en jättestor säng som inte gick in i sovrummet. När en lastbil en natt strax därefter demolerade hela sovrummet och Swarb låg i sängen i ett annat rum, ja då räddade den troligen hans liv.
På 90-talet diagnostiserades han ha lungsjukdomen kol och när han 1999 låg på sjukhus kunde han läsa i Daily Telegraph att han hade avlidit och en lång minnesartikel som sa att han var “a small, dynamic, charismatic figure who could electrify an audience with a single frenzied sweep of his bow”...
Läs mer här: Loved the obituary, but I’m not dead
Swarb var mycket dålig under flera år och det anordnades konserter för att samla in pengar till hans operation. Mirakulöst återvände han sedan till scenen och spelade lika fantastiskt, även om han nu satt och spelade och inte hoppade omkring som i fornstora dagar...
Men nu har alltså döden hunnit i fatt denne fantastiske musikant som betytt så obeskrivligt mycket för brittisk folkmusik. Vila i frid, Swarb...!
Hans underbara tolkning av Sandy Denny's "It Suits Me Well" får bli en bra avslutning på denna hyllning av Swarb. Det liksom stämmer in på hans eget liv...
Tack för fina artikel
SvaraRadera