Han introducerade en hel del musik i mitt liv: Magna Carta, Latin Quarter och otaliga andra. Någonstans gjorde han en musikalisk omsvängning som jag aldrig begrep och jag lyssnade sedan allt mer sällan.
Han uppskattade Jackson Browne ohejdat. Dagen efter Jacksons konsert 1982 på Stockholms Konserthus gjorde han ett otroligt radioprogram om konserten. Frågan är om någon annan artist har fått en sådan hyllning i radion...?
Det hade inte alltid varit så för Alinge... Han upptäckte faktiskt Jackson Browne först när "The Pretender" släppts och vips så omprövade han allt han tyckt och skrivit tidigare. Typiskt Alinge, ingen prestige där inte...
Kjell Alinge uttryckte bl.a. detta om Jackson Browne:
- "Mitt i parfymstäppen inne i köpdeltat med kvinnliga expediter smajlande svalt och obevekligt med glödande perfekta tandrader slog blueskraften från Jackson Browne in i mig. Det måste vara just det som alla andra hittar hos svarta blues-sångare. Stolthet och långa berättelser utan machobrunst".
- "Makalösa musikanter gör skivan 'The Pretender' tidlös. David Lindley på fiol och slide gör att skymning-gryning-känslan aldrig lämnar musiken. Jacksons röst viner över ditt livs ökenvidder".
- "Jackson Browne gjorde vid 70-talets mitt säkra, tungt träffande sånger om saknad, om kärlek som brinner trots allt, om en hel generations blåa ögon och brinnande själar, illusioner, förhoppningar, bittert uppvaknande, tårar som du inte förstår varifrån dom kommer..."
- "Han bygger sina stränga och starka sånger utan hänsyn till tyngdlagen, hans rockballader svävar som på konstnären Magrittes magiska bilder..."
Jag minns också när han beskrev den definitiva undergången vid någon slags explosion, "hur allting exploderade och alla hans Jackson Browne-skivor for omkring och krossades...", eller något liknande.
Kjell Alinge hade en sällsynt förmåga att uttrycka sig och vi lär han aldrig få uppleva något liknande, åtminstone inte i radion...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar