Whose beauty remains
Even when the bloom goes...
- Sandy Denny
Idag skulle Sandy Denny blivit 69 år... Men hon blev bara 31...
Det finns ingen person jag aldrig fått möta som jag saknat mer än Sandy. En sån enastående sångerska, låtskapare, lyriker och musiker. Så begåvad och expressiv, men ändå så full av tvivel på sin egen förmåga...
Lite kort repetition av det som jag tidigare skrivit om Sandy här på bloggen:
"Sandy Denny var sångerskan med den helt unika rösten och med en så känslofylld tolknings-förmåga att varje gång hon sjöng en sång blev resultatet så personligt och oefterhärmligt att det blev helt unikt. Att hon dessutom skrev sånger som berörde riktigt djupt, att hon var en mycket expressiv lyriker och att hon dominerande vilket sällskap hon än omgav sig med, säger ju ännu mer. För mig är Sandy i en klass för sig själv, det finns ingen annan tjej som ens är i närheten. Det är bara så." (20 maj 2011)
"Fortfarande i en klass för sig själv, gnistrande av musikalitet, känsla och inlevelse. Lyriskt instinktivt träffsäker, klarsynt och ödmjuk. Med en röst utöver alla nivåer av gehör och frasering och med en inlevelse och sårbarhet som berör lika mycket än idag, eller kanske ännu mer." (21 april 2012)
"Sandy Denny var som sångerska/låtskrivare/textförfattare så enastående att det finns ingen som ens går att jämföra. Ännu 31 år efter hennes död har jag aldrig hört något liknande och jag inser att jag aldrig kommer att få göra det..." (22 december 2009)
"Sandy hade en karisma som kunde smälta isar och förflytta berg. Saknaden av Sandy kommer jag alltid att bära med mig. Det hon lämnade efter sig kommer alltid att vara en källa av glädje och djup, förståelse och förundran." (21 april 2013)
"Jag kan bara minnas att jag en enda gång gråtit då jag lyssnat på en ny skiva. Det var när hennes sista konsert till slut släpptes 1998. Att höra henne sjunga alla dessa älskade låtar live-inspelade blev för mycket för mig, jag bara satt där och fann det så obegripligt att få höra det hela, tårarna strilade ner och jag darrade som ett asplöv av bli berörd, djupt påverkad av alla påträngande känslor." (6 januari 2010)
"Sandy skrev ju oftast låtar med enbart verser och utan refränger, och det kan ju ha gjort hennes konst svår att ta tll sig för ovana öron. Så sägs det... men jag begriper ändå inte hur någon levande varelse inte kan bli berörd in på bara skinnet och ända in i själen av hennes musik..." (11 juli 2015)
När Sandy gjorde en "audition" för Fairport Convention i maj 1968 hände något märkvärdigt enligt Ashley Hutchings: Under den första låten som Sandy sjöng blev det för alla inblandade uppenbart att det hela gled över till att de provspelade för Sandy och inte tvärtom. När hon sedan sade att hon också ville höra bandet spela så var det ingen som tyckte det var något underligt...
Här finns ett kort utdrag om denna audition ur Mick Houghton's eminenta bok "I've Always Kept a Unicorn: The Biography of Sandy Denny":
Tables turned as Fairport Convention are auditioned by their new singer.
Förra året släpptes ju en box med Fotheringay, den grupp Sandy bildade när hon lämnade Fairport i november 1969. Den största upplevelsen är den fjärde skivan, en DVD med fyra låtar live från Tyskland:
Låtar på videon:
1 Nothing More 00:00
2 Gypsy Davey (startar 04:52)
3 John The Gun (08:42)
4 Too Much Of Nothing (13:34)
Så lite material som det finns bevarat i filmväg med Sandy Denny så är det ett mirakel för oss fanatiker, och borde faktiskt vara det för hela mänskligheten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar