Ibland känns det som om tillvaron håller på att svämma över... Efter några veckor med hosta och utan ork så ligger jag efter med precis allting. Överallt halvfärdiga projekt och dessutom sådant jag borde göra var jag än fäster blicken...
Hur var det för länge sedan? Jo, så som jag minns det, fanns det tid. Tid och kraft! Tid och inspiration! Nu kan jag ibland bli så frustrerad av röran runtomkring mig att jag vill springa och gömma mig. Hitta det där enkla igen...!
Richard Thompson och hans "How Will I Ever Be Simple Again" får mig upp på banan igen! En häpnadsväckande sång som jag älskar varenda ton av. Så vacker och insiktsfull. Så full av förundran.
Nu djävlar ger jag järnet...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar