En del tror alltså att vi efter döden flyger iväg uppåt, andra att vi åter blir jord...:
When the white flame in us is gone
And we that lost the world's delight
Stiffen in darkness, left alone
To crumble in our separate light
When your swift hair is quiet in death
And through the lips corruption thrust
To still the labor of my breath
When we are dust, when we are dust
- Rupert Brooke (poet om ej krediterades som medkompositör)
Danny Kirwan upptäcktes som 17-åring av självaste Peter Green och blev erbjuden att bli medlem i Fleetwood Mac. Det första de gjorde var "Albatross"...! Green har hävdat att han aldrig kunnat åstadkomma "Albatross" utan Kirwan. Sedan gjordes "Oh Well"...
Danny Kirwan blev senare frontfigur, när Green lämnade bandet, som gitarrist, sångare och låtskrivare. Kirwan bidrog med oerhört vackra låtar och ett suggestivt gitarrspel, som i ovanstående "Dust", och förtjänar mycket större uppskattning.
Nyfiken att höra mer? Så här enormt vackert kunde hans gitarr och ljusa röst ljuda:
Fleetwood Mac - Sunny Side Of Heaven [Bare Trees] 1972
eller
Fleetwood Mac - Woman of 1000 Years [Future Games] 1971
Tyvärr blev den så musikaliskt harmoniske, men privat temperamentsfulle, Danny Kirwan mer och mer psykiskt instabil och drog sig undan den officiella musikvärlden. En oerhörd talang som ett tag levde som hemlös alkoholist...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar