skip to main |
skip to sidebar
När Ewan MacColl var gammal och långvarigt sjuklig skrev han denna oerhört vackra och kraftfulla hyllning till levandet och allt det livet ger:
May your wings be strong,
May your days be long,
Safe be your journey
Each of you bears inside of you the gift of love
May it bring you light and warmth and the pleasure of giving
Eagerly savour each new day and the taste of its mouth
Never lose sight of the thrill and the joy of living
- Ewan MacColl
När nu min gamla mamma är på väg att lämna in och till slut ge upp kampen, kan hon inte sjunga eller formulera sig som MacColl, men om hon kunde är jag övertygad om att hon skulle lyfta fram all glädje hon upplevt.
Obskyra favoritlåtar del 7: Peter Himmelman - "Raina"
Den 23 maj 1988 vandrade jag hem framåt midnatt tittande mot natthimlen med en rymd inom mig, en upplyftande helhet full av förundran. Jag hade blivit förälder och det var något alldeles speciellt. Peter Himmelman's "Raina" från samlingsskivan "Columbia Record Hour Vol 1" fångar detta magiska sä träffsäkert. En enkel medlodi med ett stort budskap:
Some say that love is destined to fail,
And some say that what's pure must wither and pale.
And some say the dignity of man can be broken like a piece of straw.
But not me since I've held Raina.
- Peter Himmelman
Det finns ögonblick som sticker ut och när alla andra problem känns fjäderlätta. När du har allt du kan önska och mer därtill...
Ögonblicksbilder att plocka fram när tillvaron sviktar...!
Obskyra favoritlåtar del 6: Darden Smith - "The Levee Song"
Är på upploppet med tömmandet av min mammas hus. Är nu urled på allt skräp som man kan samla på sig... Den musik jag hinner med är i bilen på resandet fram och tillbaka. Då blir det säkra kort!
Ett sådant är samlingsskivan "Columbia Record Hour Vol 1" med Bruce Cockburn, Shawn Colvin, Leonard Cohen med flera. På den finns det två låtar jag alltid älskat, men aldrig memorerat vem det är som sjunger och spelar... Mycket ovanligt när det gäller mig! Nu har jag kollat upp det och den första är Darden Smith som så medryckande sjunger om lycklig längtan, upp-piggande och snitsigt och med lite fart. Suverän bilmusik!
Det visade sig vara lämplig tidpunkt dessutom att kolla upp det hela, Darden Smith spelar snart där jag då råkar vara...
Just nu hinner jag knappt med livets vardagliga nödvändigheter, men snart kommer oktober och då lättar det. Och det kommer en massa spännande nyheter:
Tony Dekker är sångare och låtskrivare i Great Lake Swimmers. Nu gör den naturälskande Dekker solo-debut med "Prayer of the Woods" och det låter som Great Lake Swimmers förstås. Inte mig emot, det här kan vara en av årets bästa. Och i november kommer Tony Dekker till Stockholm...!
The Deep Dark Woods känns som en släkting till ovan nämna grupp. "Jubilee", första skivan med nya gitarristen Clayton Linthicum, har jag fått höra innan den släpps och DDW fortsätter att övertyga som ett av de mest spännande och suggestiva banden just nu. Ryan Boldt låter lika underbart frustrerat uppgiven och melankolisk som vanligt, så att varenda känselspröt darrar och kramar om varje hjärtslag.
Linda Thompson, en av de mest otroliga rösterna, kommer med ännu ett soloprojekt och det låter som alltid lika hänryckande. En spröd röst med ett så starkt uttryck att den rubbar berggrunden...! Ska bli mycket intressant att höra hela "Won't Be Long Now".
Ad Vanderveen släpper äntligen en elektrisk live-inspelad vulkan igen. Neil Youngs ande ligger som en dimridå över soundet på "Live Labor" och jag kapitulerar. Ad gör ta mig tusan bättre NY-skivor än Neil själv gör numera...!
Lägg därtill rykten om en ny Marti Jones-skiva, en politisk EP med Antje Duvekot, en dubbel kallad "Shout!" med Warren Haynes grupp Gov't Mule, en ny DVD med Show of Hands...
... och i november kommer äntligen Broken Fences nya EP "Stormy Clouds" - och hösten känns riktigt välkommen...!
Nej, jag flyttar inte, men vi håller på och tömmer mammas hus....
Loudon Wainwrights beskrivning av flyttandet och dess elände är mitt i prick:
Min fritid (??) består just nu av:
Kartonger, kartonger och ännu fler kartonger...
Bära möbler och allt möjligt annat...
Osorterade pappershögar...
Vad ska slängas-dilemma...
Flyttdamm....
Spindelväv...
och...
så vansinnigt mycket kvar...!!!
Barack Obama besöker Sverige... Idag bryr jag mig inte märkvärdigt mycket. Obama var presidenten som skulle bryta mönstret, men någonting har hänt... Vem förväntar sig några stordåd längre?
Jag vet att han inte kan göra allt själv utan att ha senaten och andra instanser med sig. Jag tycker även att han är mycket vettigare än de alternativ som gavs. Men ändå: Menade han något av allt det han sa om att skapa fred när han tillträdde, så skulle han nu kunna utmana och göra något annorlunda. Nu när han ändå inte kan bli återvald skulle han kunna ta steg som skulle sätta spår i världshistorien, istället förfaller han till gamla "lösningar" som att anfalla och kriga. Vad sägs om att kräva tillbaka fredspriset?
Maybe somewhere along the road you just stopped dreaming
Maybe the pain of life just squeezed the love out of your heart
Maybe the fire in your soul just stopped burning
Or maybe you just forgot that you ever used to give a damn
- Dick Gaughan
En hel vecka har gått utan att jag hunnit med ett ord... Det är mycket nu... Desto viktigare att den musik man lyssnar på, om man nu alls hinner lyssna, är någonting som lyfter...!
Obskyra favoritlåtar del 5: Siri Karlsson - "Sov Min Kära"
Siri Karlsson är inte Siri Karlsson, utan ett slags gruppnamn för Maria Arnqvist (altsax) och Cecilia Österholm (nyckelharpa). Deras skiva "Gran Fuego" är spännande och full av melodi-slingor som jagar varandra. Musik jag borde tycka om, jag blir imponerad men inte mer. Sen kommer då det näst sista numret och mina öron spetsar sig. En mansröst och en kvinnoröst sjunger ordlöst och det är så vackert och så berörande att jag nästan börjar gråta.
Och jag som höll på att stänga av innan... Ibland kommer de riktiga guldkornen oväntat och väl dolda...!
Obskyra favoritlåtar del 4: Guster - "Careful"
Guster och deras karismatiska stämsång på "Careful" skrev jag om redan 19 september 2009: Stämsångens karismatiska doldisar.
Guster har gjort flera bra skivor och deras stämsång sitter lika säkert som ett skott i krysset. Men "Careful" är för mig deras höjdpunkt. Så ruskigt bra att jag brukar ha den som testmelodi om jag vill jämföra olika högtalare eller så.
Obskyra favoritlåtar del 3: Nadine - "Lead The Way"
Det är något suggestivt med Nadine's "Lead The Way" som attraherar mina hörselgångar.
Som en urtyp av lågmäld Americana. Spröd som ett snäckskal, men ändå så bastant som om den var gjuten i betong.
Obskyra favoritlåtar del 2:
Shape Of The Rain / Riley, Riley, Wood and Waggett - "I'll Be There" 1971
Hette gruppen Shape of the Rain? Eller skivan? Det blev nog så att bägge gjorde det efter ett tag. Ännu en 5-kronors LP från Skivbörsen på S:t Eriksgatan.
Några bra låtar och speciellt "I'll Be There", här i en senare version. Originalet från 1971 är ännu bättre. Det låter mycket "Americana" och Jayhawks många år innan begreppet blivit påhittat och den gruppen startats. Visar hur det räcker med en bra gitarrslinga och lite driv i sång och framförande...
Obskyra favoritlåtar del 1: Sundance - "Coming Down"
Jag älskade den ylande gitarren i refrängen och kontrasten till versens envisa plock-riff. Jag körde den här låten gång på gång på vrål-volym och spelade säkert luftgitarr till. Skivan hette "Rain, Steam, Speed", gavs ut 1973 och var okej country-rock från Södern, om jag minns rätt.
Som jag önskade att jag kunde spela gitarr som i "Coming Down"...! Det önskar jag än...
Det finns låtar som stannar kvar och som behållit sin glans efter alla år... Några av dem är riktigt obskyra, sådana som du ibland tror att du är helt ensam om att ha upptäckt... Ibland är de till och med de enda låtarna du brydde dig om på hela LP:n... Men de lyser glasklart i din lilla värld... och av någon anledning stannar de kvar hos dig och du längtar ständigt efter att höra dem igen....
Här kommer en miniserie med några sådana sånger. Okända låtar som i en mer intresserad och rättvisare värld hade varit var mans egendom, älskade och hedrade överallt. Nu är de bara några obskyra petitesser jag i alla fall inte kan glömma...
Det släpps gammalt outgivet material med Dylan för sjuttioelfte gången. "Self Portrait" tillhör knappast de Dylan-skivor som brukar återvända till spelaren... Så, en ny utgåva med fler låtar från inspelningen lockar inte speciellt...
Men... hallå där! "Thirsty Boots" finns med! Och den är ju inte precis dålig i Dylans version, utan en levande och inspirerad tolkning som Dylan gör på sitt oefterhärmliga sätt.
Där fick jag så jag teg..!
I fredags för en vecka sedan trillade min 90-åriga mamma när hon skulle plocka ner några böcker ur bokhyllan. Hon bröt axeln på tre ställen. Oflyt...! Men hon slog inte huvudet i bordet precis bredvid...! Nu, efter lyckad operation, återstår en brant uppförsbacke att träna upp armen och lära sig nya sätt att stödja sig på. Väldigt jobbigt, men med tålamod kan nya framsteg nås... Trots allt hade hon tur...!
Luka Bloom har skrivit en mycket stark sång om att överleva när man kunde ha gjort det motsatta. Den handlar väl egentligen om självmordstankar, men lika mycket om överlevnad och kärlek. Om att inte ge upp... Mia Mullarkey har gjort en talande film som kompletterar och fördjupar.
You survived
You survived
You’re here another day
Of precious life
- Luka Bloom
Det gäller att ha tur i oturen...!
Jag fick för mig att äntligen ta itu med kaoset i källaren... Vilken sabla oreda...! Högar av bråte och massvis med sopor, men även någon enstaka glömd "prisma"...
Hinner inte skriva mer i stöket... Men hittar min följeslagare Scott Merritt och "Beautiful Mess":
Passar som handsken. Inget mer att tillägga just nu.
