Den 23 maj 1988 vandrade jag hem framåt midnatt tittande mot natthimlen med en rymd inom mig, en upplyftande helhet full av förundran. Jag hade blivit förälder och det var något alldeles speciellt. Peter Himmelman's "Raina" från samlingsskivan "Columbia Record Hour Vol 1" fångar detta magiska sä träffsäkert. En enkel medlodi med ett stort budskap:
Some say that love is destined to fail,
And some say that what's pure must wither and pale.
And some say the dignity of man can be broken like a piece of straw.
But not me since I've held Raina.
- Peter Himmelman
Det finns ögonblick som sticker ut och när alla andra problem känns fjäderlätta. När du har allt du kan önska och mer därtill...
Ögonblicksbilder att plocka fram när tillvaron sviktar...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar