Thirsty Boots

onsdag 25 augusti 2010

Fler "Hemma"-sånger

Plötsligt hittar jag en massa "Hemma"-sånger i minnet och de poppar upp som vilda Pop Corn.

Börjar denna mini-serie med den duktiga låtskrivaren Karla Bonoff. Hennes "Home" är en riktig klassiker, mest känd med Linda Ronstadt eller Bonnie Raitt, men här i hennes egen version inspelad live 2005 i Tokyo tillsammans med Nina Gerber på elgitarr och den nyligen bortgångne Kenny Edwards på mandolin.

Home
Sings me of sweet things
My life there has it's own wings
To fly over the mountains
Though I'm standing still

söndag 22 augusti 2010

Hem kära hem

Jag är en hemkär person, inget alls tvivel på det... Fick för någon vecka sedan en CD med posten, med enbart sånger om just hemmet "I Like It Better Here - Music From Home":

Först ut en helt otrolig fredslåt med Joel Rafael (med sång-hjälp från David Crosby och Graham Nash). som jag missat tidigare, trots att jag intresserat lyssnat på denne Rafael. Jag återkommer om denna låt!

Sen följer 17 låtar till och jag tror inte en enda en passerade utan intresse, och flera riktiga pärlor:
En outgiven (nej två, en till gömd låt fanns på slutet) med Greg Copeland och en berättande återblick av Steve Noonan. Visst, Jackson Brownes två uppväxtkompisar! Mäster själv bidrar med en live-version av "The Rebel Jesus". Kanske hade temat passat ännu bättre med "Our Lady of the Well" eller "Looking Into You", men so what?

Gamla bekantingar som Batdorf & Rodney och Jack Tempchin framför sina alster storstilat och bland alla nya namn jag ständigt kollar efter på fodralet efter vad de heter, så finns flera favoriter: Jeff Larson med "This Morning In Amsterdam" och Steve Postells "Follow Me Home".

Här finns mer information:
Hemifrån - Music from home - och dessutom en massa annan bra musik!
Lyssna på låtarna - plus texter och alla fakta!

Det är sällan en samlingsplatta känns så helgjuten, det brukar alltid vara någon låt som känns som en käpp i hjulet.... Inte här, bara ärlig, inspirerande musik och en jädra massa bra röster som framför dem!

tisdag 17 augusti 2010

Winnerbäck på Strömsholm

Lars Winnerbäck var på ett strålande humör och verkade trivas alldeles förträffligt på Strömsholms Slotts utomhuskonsert i lördags. Han sa att det nog var den bästa publik han spelat för! Jag tror han menade det. Denne man drar nog inte till med ett sådant påstående om det inte verkligen känns så...

Winnerbäck började solo och drog av flera av sina finaste låtar med "medsång" av publiken (jag vägrar att kalla det "allsång") i nästan varenda fras. Sen blev det åka av när ridån gick upp och 8-manna-bandet öste på för fullt. Fint ljud, lagom ljudnivå och mycket fin scenografi med bilder, filmer och effekter. Imponerande av en artist som mer och mer framstår som skildraren av vår tid och våra liv här och nu. Befriande fritt från shoser och inte ett inövat danssteg på hela kvällen, fem långhåriga grabbar (+ 2 tjejer och coola Ola Gustafsson) utan behov att förefalla tuffa. Jag blir glad och känner att om denne blyge mans musik når fram till så här många och så här intensivt, då kanske det finns hopp trots allt...

Hugger i Sten:

Elden:

Vaknade på natten efteråt med kraftig yrsel och hamnade på akuten, yr som fan och illamående, men hemma igen omtumlad kvällen efter. Ibland svänger det fort i livet. Minst sagt.

tisdag 10 augusti 2010

The working life...

Jaha, då var sommaren slut! Jobbet börjar igen. När man väl är där så är det ju inte så illa, men jag kan aldrig få nog av att vara ledig!

The working life... Visst är det underligt att en del av oss jobbar så intensivt att vi går in i väggen och inte har tid eller orkar något mer, medan de andra mår illa av att inte vara behövda, stå utanför. Vi ska jobba längre och längre på ålderns höst och så går de unga utan jobb och hamnar utanför även de. Varför saknar politiker all förmåga till logik? Varför vägrar de att se konsekvenserna av kortsiktig ekonomi??
Vi måste dela på de jobb som finns, på längre sikt är det det enda ekonmiskt och humant försvarbara...

lördag 7 augusti 2010

10 Upptempolåtar med drag

Ibland behöver man rensa hjärnan och själen från all smörja som kan ta upp alldeles för mycket plats där. Upp med volymen så basen flyger upp i knät och känslan att flyga iväg bombarderar en som ett kulregn av ny fräsch energi. Ibland kan också ilska och irritation skrämmas på flykt med denna metod.

Liksom "Drake" på Bloggen "Folk och Fä" så lyssnar jag även en hel del på upptempo-låtar, även om jag kanske mest skriver om lugnare och akustiska alster.

Här följer några lite snabbare tongångar:

Stealin' Horses - Turnaround - vem säger att tjejer inte kan rocka?

Spirit of the West - Home For A Rest - den definitiva dryckeslåten!

Latin Quarter - Blameless - En av mina favoritgrupper. Musik med innehåll
och känsla! Lyssna på David Lindleys fiol!

Richard Thompson - You Don't Say - ibland är det svårt med kommunikation...

Bruce Cockburn - Tokyo - stadspulsen så exakt fångad!

Moving Hearts - Hirashima Nagasaki Russian Roulette - ännu mer politisk ilska!

Hooters - Where the wind may blow - en ruskigt bra låt som doftar Byrds lång väg...

Några gamla favoriter jag haft med tidigare, men inte kan utelämna:

David Lindley & El-Rayo-X - Mercury Blues - ett sånt jädra ursinnigt drag att de
flesta punkare skulle springa och gömma sig!

Sonny Landreth: Turning Wheel - ännu en ursinnig gitarr!

The Walkabouts - Nightdrive - känn hjulen rulla!

Jag har säkert glömt någon som borde varit med... Kommentera gärna med egna förslag!

fredag 30 juli 2010

Svengelskan throwar upp

Sommarledigheten börjar snart ta slut och information om jobbstarten kom häromdan med posten.
Hyfsat program, snygg layout... men så denna svengelska som får mig illamående. Jag är ingen puristisk språkvårdare, men det retar gallfeber på mig när man använder engelska ord när det finns motsvarande ord på svenska. Jag står inte ut med ordet "team", det heter LAG på vårt modersmål och det funkar alldeles suveränt och kan inte missförstås. "Teamkänsla" och "teambuilding"... Vad är det för fel på laganda och lagarbete?

Har vi verkligen så dåligt innehåll i verksamheten att vi måste vränga oss med svengelska uttryck för att verka inne och häftiga? Men, okej då, kanske "time" att jag ska "enda" det här inlägget? Kan någon öppna "windowet" under "breaken" så att vi kan "talka" bättre när vi får lite "fresh air". Coolt va? Jag "throwar" snart upp!

onsdag 28 juli 2010

Det väsentliga perspektivet och Susan Enan

Life is what happens to you while you're busy making other plans...
- John Lennon

Dagligen retar vi oss på småsaker, som sega datorer, långa köer i matkassan eller att vi glömt något vi inte kommer på...Vi blir sura för att någon är någon minut sen till ett möte eller för att nån fågel återigen valt ut just min bil att skita på... Varför krävs det katastrofer för att vi ska komma ihåg att urskilja vad som verkligen betyder något? Att vi aldrig lär oss!

En god vän i min egen ålder fick nyligen en hjärnblödning och vägen tillbaka kan bli både lång och långsam. Tack och lov har hitills allting gått bra efter omständigheterna och viljan att fixa det här börjar ta form.

Plötsligt verkar mina problem så ofantligt små och menlösa! Plötsligt anar jag det där perspektivet som ibland hjälper till att förstå tillvaron och sopar bort allt oväsentligt...

Susan Enan och hennes "If You're Feeling Low" och "Bring on the Wonder" passar utmärkt som uppmuntran idag.

Susan är en ny bekantskap från mellersta England, med jordnära röst och fina reflektioner och iakttagelser. Ett litet stänk Sandy Denny sa någon, jag tänker också på Suzanne Vega och June Tabor. Dramatiska arrangemang med cello och tätt avskalat sound. Ett fantastiskt moget debutalbum!

Länkar:
Susan Enans hemsida - längst ned kan du lyssna på tre låtar från skivan "Plainsong".
Susan Enan på MySpace - med ännu fler låtar...

måndag 26 juli 2010

Cropredy - en liten by

I Oxfordshire i England ligger en liten by med drygt 700 invånare. Varje år samlas tusentals musikälskare på Cropredy Festival arrangerad av Fairport Convention som också alltid själva är huvudattraktionen. Numera är detta en av Englands största och mest respekterade folk-rock-festivaler. Man sätter numera gränsen vid max 20000 besökare och det gäller att skaffa biljetter i tid.

Jag besökte festivalen första gången 1984 och förutom all musik så imponerades jag av den vänliga stämningen och den lilla byn med en bro och en skylt jag aldrig tidigare sett:

med tillägget "Risk for grounding" (!)

Ralph McTell (han med "Streets of London" ni vet) bor i närheten och tyckte att Fairport borde ha en låt om slaget om Cropredy Bridge 1644 då minst 700 miste sitt liv. Så han skrev "Red and Gold" 1988, ett riktigt mästerverk av bra musik och fascinerande historisk insikt:

In 1644 the King in Oxford Town did dwell
Though we'd heard that Cromwell's army was nearby
It did not occur to me that little Cropredy
Could be witness to the meeting of both sides

Länkar:
Fairports hemsida om Cropredy Festival - allt det senaste om festivalen och mycket mer...
A virgin's guide to Cropredy Festival - för dig som aldrig besökt festivalen.
Battle of Cropredy Bridge - fakta på Wikipedia.
Cropredy Village - med historia, bilder och all info.

söndag 25 juli 2010

Historisk romantik

Plötsligt trillade låt efter låt med historisk anknytning fram med Fairport...
Kan det bli så mycket vackrare eller romantiskt än så här?

En stor låt, skriven av Ralph McTell, och ett väldigt lyckat arrangemnag... Inte mycket att tillägga.

måndag 19 juli 2010

Close to the wind

Att berätta med musik är som att läsa en bok och få bilderna i huvudet. Ytterst bra när det lyckas, men inte alltid lätt att slå an rätt ton. Att förmedla en trovärdig historisk händelse med känsla måste vara ännu svårare, eftersom vi befinner oss nån annanstans på tidsaxeln och inte alltid med automatik kan sätta oss in i hur det var att leva någonstans i en annan tid.

Fairport Conventions Dave Swarbrick och Simon Nicol spelade in "Close to the Wind" (skriven av Stuart Marson)1984 och berättar om laglösa och deras familjer så att man kan känna vindpustarna mot huden.

For ofttimes our families were starving
And the highway it kept them alive,
For the wild sea, we sailed upon it
Too close to the wind

Länkar:
Fairport Conventions hemsida - med allt du undrar över och mer därtill.
Fairports diskografi - fakta om Fairports alla skivor.
Fairports historia på Wikipedia - det fiins en del att berätta...

måndag 12 juli 2010

En del njuter - men jag lider

Värmebölja... Över 30 grader och svettigt och inget skönt alls. Igår tror jag att jag bytte T-shirt 4 gånger!
Jag tycker faktiskt att det är vidrigt! Jag vet att många njuter och att det är så här de vill ha sommaren, men jag lider, L-I-D-E-R !!! En varmblodad typ som mig klarar inte av att det är mer än max 25 grader, helst bara 20 och en liten bris...

Jag anser nämligen att dagarna blir jobbiga när all energi går åt attt hålla nere temperaturen så pass att man inte blir tokig och börjar angripa väggarna. Lite mer vill jag ha av tillvaron... Men: Att sitta och läsa i skuggan, en vindpust då och då och en kall öl: OK, det är inte så tokigt... Men jag kan inte sitta still för länge och läsa gör jag helst i soffan utan för många intryck från naturen och omgivningen.

Så snälla, nu räcker det! Längtar efter ett lugnt strilande regn och den friska luften efteråt: DET är skillnad det!

söndag 11 juli 2010

Vänskap - djup, styrka och glädje

Maybe people only ask you how you're doing
Cause that's easier than letting on how little they could care
But when you know that you've got a real friend somewhere
Suddenly all the others are so much easier to bear
- Jackson Browne

Jag är verkligen lyckligt lottad. Jag har flera vänner och några av dem ger mig oerhört mycket... Vänner som bara finns där och berikar vardagen. Jag har också två "själsfränder" som jag värdesätter mer än jag kan uttrycka i ord! Jag kan anförtro dem mina sämsta sidor utan att behöva stå till svars. Skulle utan eftertanke kunna erkänna mina största misstag, kan visa mina mörkaste skrymslen utan att rätta till eller dölja...

Det finns inte så många låtar om vänskap, faktiskt... Här är ett glädjeskutt från Clarence Clemmons och Jackson Browne i "You're A Friend of Mine". Jacksons dåvarande flickvän Darryl Hannah är med på ett hörn och sjunger. Det gick ju inte så bra för dem senare, men inte heller så illa som tabloidpressen ville få oss att tro...

Några kloka rader jag funnit:

Med vänner kan man alltid vara sig själv
"Teoretiskt är vänskap en relation baserad på uppskattning, förståelse, likartade värderingar samt personlig sympati. Vänner är också de enda gentemot vilka man alltid är sig själv, utan förpliktelser, krav och överenskommelser. Där total ömsesidighet råder, där tid och avstånd är oväsentliga, där man är till lags helt enkelt genom att var precis som man är. Vänskap är en spegel, där man till sin häpnad ser hurdan man egentligen är."
- från Elisabet.org

tisdag 6 juli 2010

Al Lewis skiva ute

Så damp den ner i min brevlåda: Walesaren Al Lewis försläpp av sitt album "In The Wake", som han till stor del gjort tillsammans med Sarah Howells från Paper Aeroplanes. Först i sista stund tog de bort hennes namn från skivan, "för att inte komplicera det hela". Ibland kan hon inte vara med på konserter och då kanske falska förväntningar kan ställa till det... För med på skivan är hon och sätter sin prägel med sin härliga röst, även om det är Al som sjunger klart mest och skrivit de flesta låtarna.

Några spår från EP:n "Skin & Bones" finns med, men inte den hjärtskärande "Sinking Boat", men det är min enda invändning... Detta är en riktigt bra skiva i folk/pop/singer-songwriter kategorin med starka låtar och en ärlig uppsyn och mycket fint inspelade. Lyssna på "Life on the Wire", "The Arsonist" eller

"Love Not War". Du som vill ha en skiva ingen annan har (hype??) eller du som vill vara först med något nytt och bra, köp skivan direkt av Al via någon av länkarna.

Lyssna här:

Al Lewis hemsida - med biografi och mer musik

Al Lewis My Space-sida - med fler låtar från nya skivan

Al Lewis Facebook-sida - med senaste nytt

söndag 4 juli 2010

It Doesn't Matter

Alison Krauss fick det stora erkännandet när hon spelade in skivan "Raising Sand" med Robert Plant.
Av många framröstad till 2007 års bästa skiva.

Jag upptäckte henne sent, men hennes olyckliga kärleksballader berör in på bara huden.

"It Doesn't Matter" tillhör de riktigt stora sångerna, man känner smärtan och kan ändå inte dra sig undan, den berör och fängslar och tröstar....

lördag 3 juli 2010

Fusket i VM

Det har fuskats mycket i fotbolls-VM. Det filmas och dras och knuffas och många kastar sig så fort de känner att någon är i närheten. Domarna har inte en chans! Bestraffa i efterskott och utnyttja den teknik som finns!

Här är några vidriga försök till att agera skådespelare i vanliga fotbollsmatcher:

Ofta listas den bästa fotbollsspelaren genom tiderna. För mig är det omöjligt att se Maradona som ens en kandidat... En riktigt stor sportmänniska tar aldrig och gör mål med handen och sen försvarar det och kallar det "Guds hand". Patetiskt! Argentina har inte alls spelat dåligt, men det glädjer mig att den överreklamerade pajasen är utslagen...